Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1855, sida 1

Lucifer, Megete, Brandon och Fulton inlupo i går afton i Azowska sjön, åtföljda af Dauphen och Mouelte, samt af sluparne och storbåtarne till Montebello, Napoleon, Charlemagne och Pomone. Våra fartyg skulle förena sig med engelska flottiljen framför Taganrog, och jag hoppas att snart hafva en ny framgång att meddela Ers Excellence. Bruat. En korrespondent till Indep. Belge, meddelar följande: Expeditionen mot Perekop är på väg att sverkställas. Det blir måhända blott en enkel rekognoscering, ty allt beror af det motstånd, man kommer att möta. Ryssarne hafva sedan lång tid arbetat på befästandet af denna punkt. Fästningen är försatt i det mest vördnadsbjudande skick, och man har bildat ett läger, omgilvet af redutter och s. k. Maximiliantorn af samma slag som de, hvilka uppförts kring Ulm. — Det förskansade lägret skulle kunna rymma 100,000 man; för närvarande känna vi ej antalet af de trupper, som befinna sig der, men vid ett tillfälle uppgick det till 70,000 man. På sednaste tiderna har en del af de trupper, som stodo i Wolhynien och på gränsen mot Galizien, uppbrutit till Perekop. Dessa trupper kunna svårligen ännu uppnått sin bestämmelseort, ty de hafva blifvit fördröjda genom en egen omständighet, om hvars sanningsenlighet jag gjort mig förvissad. Man har talat så mycket om de underslef och missbruk, som råda inom ryska hären, att man numera på det strängaste bevakar kommissariatet. Hvarje marcherande division emottog stationsvis boskap, beräknad för ett visst antal dagars konsumtion. Ankommen till en ort, hvars barbariska namn fallit ur mitt minne, fann andra marschekolonnen endast otillräckliga proviantförråd och den tredje ännu mindre, så att truppernas marsch härigenom blef hämmad. Kommenderande generalen i Odessa lät anställa en undersökning; två kommissarier och två förvaltnings-uppsyningsmän blefvo häktade, och krigsrätten dömde chefen till döden och de tre andre till landsförvisning i Siberien. Domen verkställdes omedelbarligen. Om dessa trupper i tid hinna framkomma till Perekop eller ej, nämner ej den korrespondent, som gifvit mig ofvanstående detaljer. — Man har föga talat om sardinska hären. Emellertid är dess goda hållning beundrad på Krim, och man tror, att dessa trupper skola blifva värdiga franska armåen. De landsflyktige Lombarder, som fått ett nytt fosterland i Sardinien, och bland dem många af Lombardiets förnämsta namn, hafva såsom en gunst anhållit att få åtfölja expeditionen. Man nämner grefvarne Borrome, Litta och Vimercati, samt sonen af grefve Casati, presidenten i Milanos provisoriska regering, och många andra. Från Petersburg skrifves: ,Majhäftet af ,Sjömagasinet, en tidskrift i sjöväsendet, innehåller an redogörelse af hr Mansurow, kejserlig kommissarie på Krim, för de anstalter som vidtagits för de sjukes och sårades skötsel. Tyvärr är denna berättelse föga trösterik, oeh ehuru den blott angår sjömännen, hvilkas leder så glesnat, att de ej längre användas vid mera betydande företag, afslöjar den dock mången bedröflig sida af förhållandena, till hvilken man svårligen kan finna en förklaring. I medlet af April började en sommarlik väderlek med stark hetta i Sebastopol, och man måste bereda sig på förnyade blodiga ansträngningar. Det var derför af högsta vigt, att alla tillgängliga lokaler utrymdes af sådane sårade, som kunde uthärda en flyttning. Men der var en stor brist ej blott på vagnar, utan äfven på hö och halm, så att många af de sjuke icke ens hade ett sådant underlag. Af denna omständighet, som är anförd i en officiel rysk berättelse, finner man, med hvilka oerhörda svårigheter provianteringen och furageringen för den ryska krigsstyrkan på Krim måste vara förknippade, och af bristen på vagnar på kommunikationslinien mellan Sebastopol och Simferopol finner man, att fästningens behof