Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1855, sida 1

———— LL —— — senterade limonadglasen med sä mycken hjertlighet, att det icke föll en enda af gästerna in att sakna de dyrbara och lysande måltiderna hos den och den prinsen eller den och den bankiren. Salongen, möblerna samt husets tysta och regelmessiga skick stodo i den ypperligaste harmoni med markisinnans figur. Hon var nära fyratio år gammal, högvext, mager och blond, men med ett par underbart sköna, kolsvarta ögon. En blandning af värdighet, välvilja och sorgbundenhet utgjorde! hennes skönhet. Hon bar ständigt en svart klädesdrägt, och ingen kunde påminna sig ha sett henne annorlunda klädd, icke ens i hennes ungdom och då hennes man lefde. Ehuru hennes mor efterlemnat åt henne dyrbara diamantsmycken, såg man henne aldrig bära andra prydnader än en nära utsliten guldring. Denna värdiga och allvarliga person skrattade aldrig, och i sjelfva hennes småleende låg något afmätt. Hon tyckte hvarken om spel, konversation eller musik, med undantag af några gamla melodier, dem hon spelade då hon var ensam, och redan i en ålder af nitton år, året före sitt bröllop, hade hon slutat att dansa. (Forts.)