Å— — —— — Gresvinnan, som hennes goda väninnor emellanåt af pur kristlig kärlek frågade hur det kunde komma sig, att Tolla med all sin skönhet, sitt förstånd och sin hemgift blifvit nitton år gammal utan att ännu vara förlofvad, svarade utan ringaste elakhet: Vi höra icke till de föräldrar, som hafva brådtom att bli af med sina döttrar. I den stora verlden var Tolla fadrens stolthet. Hemma inom familjen var hon husets goda engel: hon red ut med sin bror, som nyligen fulländat sina studier; hon delade med Ssin mor alla de husliga göromålen; hon genomgick hofmästarens räkningar; hon ritade mönster till en krage eller ett par ärmar åt sin kammarjungfru, som tillika sydde och tvättade för henne; hon arbetade sjelf med i sin trädgård, och då hon var trött deraf, broderade eller sjöng hon. Hon var tillhands öfverallt, hon såg allt, hon visste allt, hon drog försorg om allt, och hon fröjdades och smålog mot hela verlden. Andra kapitlet. Den 30 April 1837 var blomman af den romerska adeln församlad hos markisinnan af