Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1855, sida 1

Utrikes Nyheter, KRIM. Franske sjöministern har emottagit följande rapport från amiral Bruat: Kertschsundet den 1 Juni. Jag har redan underrättat Ers Excellens om de operationer, som för de alierade öppnade inloppet till Azowska sjön, och de första resultaten, som vunnits af en fransk-engelska eskader, hvilken under befäl af kapten Beval de Sedaiges på Luciser och kapten Lyons på Miranda fått be. fallning att afgå till Berdiansk. Jag meddelar nu de närmare detaljerna. Det var ej rådligt att lemna fienden, hvars arbeten hade måst afbrytas under vintern, tid att fullända sina nya försvarsverk på halfön. Biståndet af landstigningstrupper var nödvändigt ej blott att forcera farvattnen vid Kertsch och Jenikaleh, utan äfven för att förvissa våra kryssare om att ej se dem stängda bakom sig, sedan de väl en gång kommit igenom dem. Nu när vi på sjelfva stället kunnat öfvertyga oss om de hinder, som fienden redan hopat vid inloppet till Azowska sjön, och dem, som han tillämnade, men ej hann utföra, lyckönska vi oss, amiral Lyons och jag, i dubbelt mått att bafva försäkrat oss om framgången af detta företag derigenom, att vi begärde till biträde en division af armåen. Vigten af vårt företag bevisas af den materiella skada, som redan blifvit fienden tillfogad, den svårighet, som förstöringen af omätliga förråder samlade för hans arm på Krim, ej skall dröja att förorsaka honom, samt slutligen den moraliska verkan af ett fientligt inbrott, som sträcker sig ända till Dons och Ruttna hafvets ständer. Oaktadt det intresse de kommenderande generalerna hyste för företaget, kunde man ej förr än i början af April allvarligt tänka på att sätta det i verket. Under denna tid hade uppgiften blifvit grundligt studerad. Amiral Lyons hade från sina skeppskaptener emottagit de mest noggranna rapporter, och chefen på ÅFulton, löjtnant Le Bris, som sedan Februari månad kryssat framför Kertsch hade angående sundets försvarsverk, den lätthet, som kusten erbjöd för en landstigning, samt ryska krigsstyrkan på halfön, lemnat mig detaljer, hvilka ej läto mig betvifla framgången af expeditionen, såvida den utfördes skyndsamt och i bemlighet. Den 20 Maj öfverenskoms mellan de kommenderande generalerna och amiralerna, att en expeditionskorps skulle inskeppas på tvenne eskadrar och omedelbarligen föras till Kertsch; den sammansattes af 7000 Fransmän och tre batterier under general dAutemarre, 3000 Engelsmän och ett batteri under general Brown samt 5000 Turkar och ett batteri, lånade från Omer Paschas armå. Den 22 om aftonen voro trupperna, artilleriet och materielen ombord på de fartyg, som blifvit utsedda att emottaga dem. Franska eskadern bestod af ångskeppen Montebello (som bar min flagga), Napoleon (förande kontreamiral Charners flagga) och Charlemagne, ängfregatterna Pomone, Cossarelli, Mogador, Casique, Descartes, Asmodee och Ulloa, angkorvetterna Peloce, Primaguet, Phlå9ton, Berthollet, Roland och Caton, avisoangarne Lucifer, Hägere. Brandon, Fulton och Dauphin, samt ångkanonbåten Pautour. Armeförvaltningen hade för sin enskilta tjenst förenat med expeditionen ångaren Egyptien och tvenne segelfartyg samt dessutom ställt till vårt förfogande en af de till Kamieschhamnen börande bogserfartygen, som skulle släpa pråmarne till stranden. Angfregatterna Cacique, Descartes och Ulloa hade tre artilleribatterier ombord, de artillerihästar, som ej fått rum på de andra fregatterna togos ombord på Pomone. Materielen och ambulancemulåsuorna, likasom reservammunitionen, hade lastats på Caslarelli. Atta pråmar, af hvilka byarje kunde bära en förspänd kanon med tillhörande vagn, hade sått plats på linieskeppens sidor och fördäcket af Pomone. Dessa pråmar skulle begagnas till truppernas landstigning och framför allt till landsättning af artilleriet. Man hade sörjt för, att 5:te och 14:de bataljonerna fotjägare blefvo inskeppade på avisoångarne, som äro föga djupgående och derför kunde närma sig till föga afstånd från strandet, 74:de och 39:de regementerna, som tillika med 14:de fotjagarebataljonen bildade andra brigaden, öfverfördes på llnieskeppen och fregatten Pomone. Alla anstalter voro i förväg träffade att inom en bandvändning kasta i land 3000 man infanteri, som skyndsamt kunde påräkna understöd af tre arilleripjeser. Den 24 Moj i daggrynningen samlades de tvenne eskadrarne på mötesplatsen, 12 mil sydligt från Kap TaASA -— — ee —