Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1855, sida 1

— ee — ket färdig att gråta vid blotta tanken på en förändring, det andra förtjust vid blotta aningen om denna verldens fåfängligheter! — Men dessa dårskaper och faror, som ni så helskinnad sluppit undan, äro för oss ännu obekanta, svarade Anna skalkaktigt; och kanske vi ej skola sakna en vis ledsagare såsom stöd. En mycket liflig konversation följde, och den tafla, som Percy framställde af franska hosvet, var verkligen beraknad på att uppväcka betydligt intresse hos han unga vänner. Han talade om den lysande och beundrade konungen, Frans den förste, och hans ridderliga ädlingar; om den milda, älskvärda och frikostiga drottningen — då uti sitt tjugonde år — ett mönster af godhet, fastän till sitt yttre mindre sängslande än de öfriga hofvets damer; om den praktfulla Louise af Savoyen, snillrik, lysande och slösande; om hennes lärda, sköna och talangfulla dotter, Margareta af Valois; om den glade, djerfve, vackre och förvägne Bourbon. Han berättade dem om torneringar och fester, om processioner och jagtpartier, samt dröjde kring den krets af nöjen och lustbarheter, som väntade dem. — Ett hof måtte verkligen vara ett slags paradis, utropade Anna, med ögon strålande af förtjusning. Jag skulle tro, att man aldrig der