Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1855, sida 2

äldre, meddelade hennes själs känslighet den en förhöjd skönhet. Hon kunde ibland sitta hela timmar med sina kamrater, i den till hen nes begagnande upplåtna trädgården bredvid tornet, harmande soglarnas sång med en så dan fullkomlighet, att hennes beundrande och tjusade åhörare i sin barnsliga glädje påstodo, att Anna sjöng battre och ljufvare an både trasten och naktergalen, som sörsträckte sina halsar för att besvara hennes melodier. — Jag vill berätta dig hvad soglarne säga, utropade hon skämtsamt till sin kusin Margaretha, hvilken hon alltid älskade mer än de öfrisa Jag inbillar mig ibland att jag kan hora orden, som de sjunga, och kan derutaf sammansätta meningar och verser. Hor hvad näktergalen sade till mig i går afton, när han salt sjungande på grenarne i tradet utanför mitt kammarfönster: — ,Du sofver, då stjernorna lysa så klart? O drommerska, vakna och vaka med mig! Jag sjunger den hela natten lång, Ljuft vaggande högt uti trädets topp, Då grenarne gunga, jag sjunger för dig Och hviskar: Jag älskar, jag älskar! Det sväsvar der nere en elva skön, s silfver och grönt är dess skira skrud, ta