ka äro i full och otvetydig besittning af folkets aktning och förtroende. Vi böra tillävga, att ungefär i samma anda, ehuru med skarpare uttryck, yttrar sig äfven Friskytten? af den 26 Maj, uti en uppsats kallad: ,Om urtima riksdag. Ömgorha Correspondenten har meddelat en serie af uppsatser, kallade: ,karakteren af det mot Ryssland pågående kriget; hvilka uppsatser innehållit begrundansvärda sanningar. Vid artiklarnes afslutande har deras författare tillkannasifvit sig vara en Grefve M Mengspor, en upptäckt, som, varit något osverra-kand-, då man ej är van att från sådant håll höra sådana satser öppet uttalas. Lasaren skall sjels dömma om den anda, hvari Gresve Kling spor talat, då han tager del af följande slutord till de ifrågavarande uppsatserna: Det är i sjellva verket temligen likgiltigt hvad tän, kesätt furstar och ministrar hysa med afsernde på Ryssland, afvensom hvad de tidsuttänjande Wienerkonferenserna besluta, så lävge de 4 hufvudpunkterne endast äro frågans yttre skal. Dess kärna åter år striden mellan den Vesterländska och Österländ ka andan, mellan antipathetiska och oförenliga föreställningssätt, som utkämpas oberoende hvad höga vederbörande tänka dertom. der ingen kompromiss är tänkbar, der en mojligen förekommande fred är att betrakta som ett stillestånd, hvars ändamål är att förstärka krafterne å ömse sidor, och der den slutliga lösningen endast vinnes med endera elementets fullständiga besegrande. Det ar en lycka att krig eller fred egentligen beror af den ståndpunkt, folket intager i frågan; de der rådande tänkesätten äro ingalunda tvetydiga, de äro så atiryska som möjligt, och bafva så mycken större betydelse och inflytelse, som de, dikterade af civilisationsintressena, äro uttryck af tidens högsta upplysning. Denna opinionsställning är så mycket aktningsvärdare, som arbetsklasserne i närmaste handen mest lida af kriget. Spekulationsandan blir mindre vågsam, man skrinlägger kapitalerne, arbetssörlaeen och tillsallen förminskas på samma gång beskattningen ökas. Depna sednare börda ökas Visserligen af alla samhällsklasser, men kännes hårdast af dem, som lefva af hvarje dags arbete, och i allmänhet icke hafva några behållningar och besparingar eller kredit av bygga på. Det finnes der jemte en annan börda, som med det i Europa nästan öfver allt antagna utskrifningssystemet uteslutande i sista banden drabbar de lägre klasserna — rekryteringen. Man har dock sett, buru Fransoserna med samma hånryckning tillsläppa sina rekryter och sina penningar. Aristokratien visade sällan en från biafsigter renad politisk oegennytta, den hänfördes vanligen af egoistiska strafvanden och personliga afseenden. Har den en monarki bakom sig, finner den många tillfällen att se sig till godo, hvilket åter gör att den icke hyser synnerlig benägennet att antaga en oppositionel ställning möt nådebevisningarnes höga utdelare. Demokratien åter intager i detta fall en vida sjelsständigare ställning, utan närmare beröring med höga vederbörande. Utom kretsen af deras inflytande, har den föga att vänta af deras nåd, intet att befara af deras onåd. Demokratiens medlemmar voro i allmänhet klena diplomater, de bibehöllo alltid i sin politik barnaålderns oskuläfullhet; kastad? sig utan eftertanka in i allenanda afvemysligheter, och blefvo genom sin öppenhet och oforsiztgkhet vanligen offer för sina motståndares baksluga posstik. Kanslan var i allmänhet demokratiens sornam-ta ledare i politiken; huru mahtigt denna gifver sig ulfRånna i pågående betydelsefulla fråga, bevisas deraf, att man ser nationer, alldeles främmande för stridens materiella syften, aktift uppträda mot Ryssland. Sardiaieus upptrauande kommer snart st esterfoljas al Spantorers och Portugisers, ännu aslaågsnare från brigssäneplat-en; de sicRnmamnde folkens delagande sfor-inkhas tills vidare endast af deras ooränade inre angelägenheter och ofsormåga att urusta sina armeer. Itahens ofriga folk tvekade icke att följa Piemomesar nes exempel, så vida de egde göra nvad de åstundade och icke stodo i beroende af regeringarnes motsatta syften och önskningar. Sinnesstamumgen i Vesterlandet bär stämpeln af den, som rådde under korstågen, då en slags omedEeten drift kastade folken mot Österlandet. Den mot Ryssland pågående kampen rorer de högsta och dymtbarsste intressen, den ar bildningens, tavkeoch polniska trihetens stri mot barbariet och despotismen, och frågans karakter gåller ingenting mera och ingeming mindre än civilisationens och de Vesterländska nationaliteternes vara eller icke vara. —— DHAD HArar