Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1855, sida 2

andra i borgarståndet röstberättigade personer i landsorten, hvilka s-dan sjöfartens öppnande gjort resor till hufvudstaden, sått mottaga besök af vissa unga man, som med mycken ifver och vältalighet sökt hos dem inskärpa nödvändigneten att, i händelse af en urtima riksdag, välja representanter, på hvilkas röster re geringspartiet kan räkna, och det uppgifves afven, med anspråk på en viss tillförlitlighet, att när för en eller ett par veckor tillbaka åtskilliga landshöfdingar voro på en gång i hufvud: staden narvarande, hade de fått mottaga en förtrolig vink att, i händelse omständigheterna gjorde det för H. M. Konungen oundganeligen nodigt att frampå sommaren sammankalla Ri kets Stander till urtima riksdag. hvar i sin ort noga tillse och med allt sitt inflytande verka derhän, att riksdagsmannavalen i borgareoch bondeständen uttölle annorlunda än förra gången, så att regeringen i dessa stånd måtte kunna påräkna, om ej enhallighet, åtminstone en afejord och imponerande majoritet. Såsom skäl för ålageandet attutöfva en sådan vaksamhet skulle hafva uppgisvits, att regeringen under förra riksdagen, genom vederbörandes försumlighet vid valen till ombud för de oprivilegierade stånden, blifvit besvärad med en mängd misshapliea solkrepresentanter, som opponerade sig mot Kongl Maj:ts nådiga propositioner och med en besvärlig envishet yrkade på iakttagande. af de omständligare lagliga formerna just i sådana frågor der man räknat på obetingadt, genom acklamation uttryckt bifall, med uteslutande af all diskussion och dermed söljande omröstning, äfvensom att regeringen hade hvilande på ständernas bord förslag till betydande grundlagsförändringar, vid hvilkas genomdrifvande hon fästade den alldra största vigt, men hvilkas antagande inom alla fyra stånden man icke kunde hoppas, så vida ej genom vederbörlig uppmärksamhet valen till representanter i borgareoch bondestånden fölle på sådana personer, hvilka i alla kongl. propositioner visste att vörda landsfadrens vishet och genom sitt ord och sin röst vore redobogna att vid alla tillfällen understödja hans landsfaderliga afsigter. I hvad omfång och ordalag någon sådan vink skulle varit de höge förtroende-embetsmännen gifven, kan naturligtvis icke med visshet afgöras. Det säkra är emellertid att saken här varit föremål för en liflig uppmärksamhet, och att från olika båll sammanstammande uppegifter gjorts i afseende på det höga förtroendet. Såsom stöd för verkligheten deraf har man erinrat om det för ingen del dolda eller dämpade misshaget, som vid mer än ett tillfälle sig representeras af oppusitionsmän, och isynnerhet ölver en af våra vestra provinser, hvar ifrån tvenne ombud i borgareståndet glömt sig anda derhan att äfven lör anslagsfrågorna sordra en strängt grundlagsenlig behandling. Det är afvenledes bekant huru inom samma provins en viss auktoritet, elter att förut hafva så godt den kunna sökt uppskrämma ortens invånare för olägenheterna at de misshagliga representanterna, låtit det vara sig angeläget att efter bästa formåga söka afstvra hvarje offentlig yttring af bifall eller välvilja mot dessa efter riksdagens slut återvändande representanter å deras hemmavarande komitenters sida; — många andra dylika exempel att förtiga Det har äfven varit erinradt derom, att de hvilande propositionerna till grundlagsförändring ligga H. M Konungen personligen på det närmaste om hjertat, så väl den som rörer kompetensen för prinsarne af hans dynasti attunder vissa förhållanden tillträda regeringen, som den hvilken afser att utesluta tryckfrihetsförordningen ur kretsen af rikets grundlagar och med undantag af en definition förvisa densamma till den allmänna lagens lättföränderliga område. Det är alltför väl bekant, att denna frå ga ej är ny, att tverom H. M. Konungen ansett det såsom en af de förnämsta uppgifterna för sin regering att i detta förhållande åstadkomma någon ändring, att förslag till förändrad tryckfribetslag varit afsedt att framställas vid en föreg. riksdag och att det endast strandade på dåv. statsrådet num. justitieråd. Gänthers allvarliga och orubbliga motstånd. Man har af allt detta trott sig rimligtvis kunna sluta, att den närvarande justitie-statsministern, grefve Sparre, icke har någon annan förtjenst af den nu hvilande trycksrihetspropositionen än de särdeles massiva redaktionsselen, och en högvördig biskop svarade också vid förra riksdagen någon af sina vänner, som frågade honom huru han med sin röst kunnat sorhjelpa en med så grofva formfel bebäftad proposition till att tre OO OO SEO NR ONRNI,XIOI—IOR IEEE —IRS—XXKX—XTXOXX-——XXX-XO OO z XX OR ORoSXXEXXRXXEXXORXEX—XEEEXEOK EEE funnit uttryck, öfver valkollegier. hvilka låtit 2