Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1855, sida 2

CII flag (C119 1 111541urusLLLL——t—i1t1—.—————. Fröken Sandels soire i förrgår beredde musikvännen en högst angenäm afton. Utom det att programmet var uppsatt med en urskiljning, som gör fröken Sandels musikaliska sinne all möjlig heder, förnam man äfven, med verklig glädje, att soireegilverskan ej overksamt bortslösat det år, som försvunnit, sedan hon sist skänkte oss nöjet att hembära vår ringa gård af tacksam tillfredsstallelse med hennes strälvanden att uppnå konstens högsta mål — ett mål, som så ofta för mången, äfven rikt begåfvad, skymmes af det töcken, som det dåraktiga jagtandet efter det moderna, så fördunklande och förslafrande lagger öfver renheten och klarheten af solljuset på konstens himmel. — Fröken Sandels sjunger heldst och bäst god musik. Hennes föredrag al arian ur Figaros Brollop?, af Glucks romance och den ur Joseph? var enkelt, flärdfritt och allvarligt och andades den känsla, som, ej konstlad, springer upp från hjertat och derföre träffar sitt mål — hjertat, och icke örat allenast. Åsven musik af gladare karakter finner i Hilda Sandels en högst alsklig representant, hvilket hon bevisade med kavatinan ur La Gazza Ladra, den egendomligt sprittande spanska visan, och den svenska solkvisan om Värendsslickorna, som sjöngs sriskt och snallt och med det gladaste drillande — egnadt att uppväcka afund hos skogens sängsoglar. — Fröken Sandels röst eger den klangfärg som är nordiska sångare så egen, hvarjemte intonationen år ren, föredraget musikaliskt, känsligt och vårdadt samt hela hennes uppträdande älskligt och — anspråkslöst. Företräden, som man ej återfinner hös hvarje konstnär. Med ett ord: fröken Sandels ifrågavarande soire gaf en verklig konstnjutning. icke så alldeles vanlig, och hon skördade det rikaste, lifligaste och allmännaste bifall, men som vi äro en liten smula svaga för anmärkningar, då de efter vår insigt äro befogade och sanna, så vilja vi ej halka öfver uttalet af orden, hvilket ej är fullt tillfredsstallande. Denna anmärkning tro vi att soirbegifverskan sjelf medger, om vi lå dömma af hennes artiga uppmärksamhet, att låta trycka orden till sångerna å frånsidan af programmen, och vi våga således hoppas öfverseende med vår oförmåga att tygla vårt klanderbegär. Fröken Sandels gaf efter de lifliga applåderna vid soirgens slutnummer ännu en romance, en Tyrolervisa af m:me Malibran, och skördade för sitt pianissimo ännu en varm bifallsyttring, hvarefter den utmärkta soirgegifverskan senare på aftonen uppvaktades med ännu en byllningsgärd: en serenade utanför hennes bostad. Fröken Sandels biträddes af hr Lindstrand med ett pianonummer: Riesbekanta Fantasie öfver svenska Folkvisor, som spelades ganska bra, och af en amatör, som med manlig och vacker organ samt mycket uttryck sramsade Runebergs herrliga poem: Fanrikens markr nadsminne?, hvarjemte en dubbelqvartett af valda röster med mycken nyansering och i ösrigt ganska berömvardt afsjong sångerna: Tysta hvila lunderna nu af Kuhlan. 0. hur herrlig majsol ler af dens., en tysk jag ikör, samt -Hejmskringlas panna af Crusell. Vi hafva att anmärka en brist, som vållar mycket obehag, for srammande konstnärer, hvilka har vilja gisva konsert. I rikets andra stad finnes ej att få hyra ett för större lokal lämp ligt pianoforte, utan måste sådant med mycket bråk och besvär anskaffas af enskild person, som naturligtvis för transportens skull ej gerna vill släppa till det. Månne det ej skulle löna mödan, om salogens egare, mot serskild afgilt, tillbandahölle konsertgifvare en bättre flygel?