ågde sig bekant, en sjöfarande, vid namn Andreas, bodde. dagsmorgon den 20 Msaj. seglande begifvit sig hit till staden i afsigt att söka någon sjölägenhet till utlandet. Måndagen den 21 bade han anländt hit och då träffat skepparen Gustaf Hansson från Walön, hvil! Med denne hade Jobannes Johausson, Sönken, efter hvad han visste, ärnade snart afsegla till Danmark. Å donnesa båt hade sällskap till Walön, der Gustaf Hansson skulle qvardröja något, innan han snträdde tesan till Danmark. I afbidan härpå bade Johannes Johansson gjort besök i hemmet, men då han der erhöll upplysning om att kronobetjeningen efterspanade bonom, hade ban till fots begifvit sig åter hit för att söka ofördröjligen undkomma. Klockan 11 på aftonen den 25 Maj hade ban hitkommit, då träffat sin broder Herman afvensom drängen Anders Andersson från Wräland, Långelanda socken, hvilka begge sedan någon tid tillbaka uppehållit sig bär, för att söka erbålla sjötjesst a tll utrikes ort gående fartyg. För dessa hade ban omtalat sitt begångna brott samt af Anders Andersson, enligt dennes erbjudande, mot 15 rdr rgs tillhandlst sig ett för honom utfärdadt prestbetyg. med begagnande hvaraf Johannes Johansson ärnat taga hyra å ett amerikanskt fartyg, liggande utanför det varf, der han af åklagaren greps. Johannes Johansson, böruppå forrställd det osanno lika uti hans föregisvande att ban ej före utofvandet af den svåra missgerning, hvn bekänt om sig, skulle hafva fattat beslut om densemmas begående, äfvensom tillika tillfrågad om icke han dels före afseglingen bär ifrån staden med Axel och Carolus Olssöner inhemtat, att de härstädes esyttrat deras last, som utgjorts af tegel, och dels ur der vägen till Gafsholmen erfarit att Axel och Carolus medfört de för lasten influtre medel, — vidgick väl att han redan innan afresan från staden den 18 Maj afvetatj det Axel och Carolus Olssöner här sålt tegel, äfvensom han sade sig hafva under vägen till Gafsholmen såsom han yttrade —, grundat på det penningarne för den sälda lasten medfördes ombord, derom möjligen tal jemväl kunnat äga rum mellan honom ocb Olssönerne; men Johannes Johansson förnekade ibärdigt att han från början af resan härifrån sattat uppsåt till det ifrågavarande brottets föröfvande. Vidare tillspord, hvarest Johaunes Johansson gjort af det belopp af de tillgripne penningarne, som icke tillrättakommit, utlät sig Jobannes Johansson, som för säkrade att i Axel Olssons plånbok vid tillgreppet icke funnits mera än 205 rår rgs, alt han ,ödelagt den summa, som nu selades i sistberörda belopp; och då Johannes Johansson uppmanades att närmare upplysa hvartill han användt den felande summan, kunde han icke lemna annan redogörelse, än att han dels till ofvanbemälde Anders Andersson för det inköpta prestbetyget erlagt 15 rår och dels för logis samt de hos honom anhållne, i åklagarens rapport omförmälde klädespersedlar, dem han här uppköpt, utbetalt samman räknadt femton Rdr, allt rgs:sedlar. Att hafva tillgripit de Axel och Carolus Oilssöner3 tillhörigheter, hvilka blifvit igeusunne mellan bergsklipporne å Hellesön, förnekade Jobannes Johansson helt och hållet: likasom han sade sig icke äga någon kännedom om den ökstock, som skall bortkommit från nämnda ö. Af åklagaren gafs tillkänna, att ban erhållit kunskap derom, att Johannes Johansson, innan han gick ombord å Olssönernes båt, skall härstädes betingat sig lägenhet för hemresan med en då segelfärdig skeppare vid namn Olle Persson, från Stahla socken, å hvilkens fartyg Johannes Jobansson redan om morgonen den 18 Maj aflemnat sin stortröja jemte mat tina. uten att sedermera återhemts desse saker eller lemna Olle Persson besked om sin afresa med Olssönerne; och medgaf Johannes Jobansson, med anledning häraf tillfrågad, att så varit förhållandet, tilläggande att han afstått ifrån planen att åtfölja Olle Persson, emedan denne icke varit så bastigt segelsärdig. som Olssönerne, samt att ban icke medhunnit att gifva Olle Persson något återbud och ej brytt sig om att bos honom ashemta sina saker, helst han ansåg det de voro i godt förvar. Då något mera ej förekom, meddelade poliskammaren att målet för vidare tollföljd hänskjötes till vederbörlig domstol, Oroust och Tjörns Häradsrätt, till bvars ordförande protocollet öfver den hållna undersökningen alltså komme att, jemte Kronolänsmannen Wickelbergs i ämnet afgifna memorial, insändas; och skulle Jobannes Jobansscn, som pu förpassades till länshäktet, derstädes förvaras i afbidan på ransakning vid bemälde domstol. han doama ung gjort