Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1855, sida 1

—— 8 Westergöthland. De tre punkterne äro Götheborg, Jön köping och det ställe i Wad-bo härad, hvarifrån, enligt alla förslag, någon stridighet om jernbanans vidare rigtning emot Örebro och Stockholm ej förefinnes, hvilket ställe, om ins. ej irrar sig, är Hofva eller någon punkt i närheten deraf. Sammanbinder man nu Götheborg, Hofva och Jönköping med raka linier och i den sålunda bildade triangeln inskrifver en cirkel, så infaller medelpunkten i denna temligen nära Falköping, en eller annan half mil söder derom. Tager man, eftersom vägens rigtning från Götheborg till Alingsås redan är bestämd, sistnämnde stad till utgångspunkt i stället för Götheborg, så infaller den sökta midteleller föreningspunkten för de tre banorne, som skola sammanlöpa, annu närmare Fahlköping, eller knappast en fjerdingsväg sydvest derifrån. Häraf synes, att ju mera de tre bansträckningarnes föreningspunkt förlägges vester eller nordvest om Fahlköping, destomera blifva de två bansträckningarne, eller den från Götheborg till Jönköping och den från Jönköping till Hofva, förlängda, under det att, på bekostnad af begge dessa banor, endast den tredje, eller den från Götheborg och Hofva, något förkortas. Utgår man således, vid bestämmande af jernbanornes sträckning, från den asigten, att kortaste väsen är den bästa, och dervid tager i betraktande, att i förevarande fall fråga är om sammanbindning icke af två utan af tre punkter, så är det af det redan anförda tydligt och klart, att utaf de 3 föreslagne banorne den så kallade östra Billingsbanan, som tangerar Fahlköping, är att föredraga för de båda öfrige eller Skarabanan och vestra Billingsbanan, eftersom den förstnämnda kommer att gå närmast förberörde midtelpuadt, med hvilken den förunderligt nog, om Alingsås, på sätt ofvan nämndt är, tages till ena ändpunkten, nästan geometriskt noggrannt sammanträslar?) Och de, hvilka orda så mycket om, att kortaste vägen bör föredragas, borde följaktligen förorda icke Skara-banan utan östra Billings-banan. Ty då en stambana redan är beslutad emellan Malmö och Jönköping, hvilken, om den ej skall blifva till större delen förfelad, måste, och otvifvelaktigt inom ett eller annat decennium kommer att förbindas med banan Götheborg-Stockholm. kan man, utan att vara alltsör kortsynt, ej undgå att, vid bestämmande af sistnämnde banas rigtning, göra afseende å sådan sommanbindning. — Icke heller lärer någon såsom skäl sör Götheborg-Stockholms-banans förkortning på bekostnad af Götheborg-Jönköpingsoch Jönköping-Stockholms-bonorne vilja anföra, att trasiken å den förra skall komma att så betydligt öfverstiga trafiken ä de båda sednare, att rörelsen å dessa bör försvåras till läunad för den å Götheborg-Stockholms-banan, enär hvarken en dylik sluttöljd kan anses rigtig eller ens premissen antagas såsom gifven. Insändaren är emellertid ingalunda af den tanken, att, vid bestämmande of de ifrågavarande eller andre jernbanors sträckning i vårt land, man alltid och allestädes bör föredraga kortaste rigtningen, utan afseende å de orters bördighet, industri och behof af kommunikationer, hvilka ej ligga alltför långt på sidan om raka linien emellan de hufvudplatser, som skola sammanbindast. Tvärtom lära väl desse jemte åtskilliga andra förhållanden förtjena det allrastörsta afseende. Eller månne någon klandrar, att jernvägen emellan Götheborg och Alingsås blifver med betydligt ökad kostnad lagd i en krokigare och längre rigtning, än som varit behöfligt, då den sålunda kommer att genomlopa en mera odiad och med betydliga fabriker försedd trakt ist. för oodlade eller glest befolkade ställen, utan särdeles näringskallor, — ehuru härvid fråga blott är om en jemförelsevis kortare väglängd? Hvad nu angår de föreslagna banrigtningarae genom Westergöthland kan Ios. ej finna annat, än att för östra Billiogsbanan tala, utom, såsom ofvan visadt är, kortheten, äfven flera andra omständigheter af icke ringa vigt, hvaribland, enär detta såväl som öfrige forslagen förut haft omständlige förespråkare, här endast må nämnas, att de båda sädestrakter, hvilka denna bana skulle beröra, neml. Fahlbygden och landet öster om Billingen, icke blott äro särdeles bördiga utan ock, om än mindre till omfång och folkrikhet än Skaraslatten, mera i behof af kommunikationer ån denna, som ) Här förotsättes. att bansträckningarne, såväl från Alingsäs till Fahlköping, som derifran till Hofva, ej gå i större slinsringar, utan någorlunda rakt, hvilket ins. tror vara förhållandet. AAOAO IHA 23