Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1855, sida 1

Hedvig spratt till och en dunkel söreställning om någon öfvernaturlig syn flög blixtsnabbt genom hennes hufvud. Hon öppnade . grefvinnans kammarjungfru svängde in, och borta med ens var den kära villan. — Ah! der ser jag då änteligen kladningen färdig! — sade den inkomna och skyndade fram till soffan efter en halft vårdslös, halft förtrolig helsning — vackert arbete det kan inte nekas, men så ha vi ock fått vänta ansenligt. Jag kan ej beskrifva hur oroliga vi varit, både jag och grefvinnan, synnerligast i dag, men så Gud ske lof vi icke ändå blefvo rigtigt narrade. Hvad skall mamsell nu begå ra i arbetslön? Någon liten nedsättning blir det väl för dröjsmålet kan jag tro? — Derom hoppas jag få tillåtelse att uppgöra med grefvinnan sjelf — svarade Hedvig, sårad af den ton kammarjungfrun tog sig — jag förmodar att hon, åtminstone icke nu, gifvit något uppdrag i denna våg? ... — Nå, nå, Gud bevars! frågan är väl ändå fri skulle jag tro, och blir man nöjd med detta första prof på mamsells skicklighet så tor: de hon allt få se att just vi två få mycket att talas vid och uppgöra med hvarandra . .. Men jag förgäter nästan att lakejerne stå och vänta vid bakporten med grefvinnans spegel och restoilette. Mamsell har väl något inre rum?