Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1855, sida 1

öfrerste Ericssons utlåtande rärande stadens hamnanläggning och packhus. Till vallosl. Magistraten i Götheborg! Till följd af erhållen anmodan att taga kännedom om de kartor och handlingar, som angå en projekterad utvidgning af Götheborgs stads hamn och dermed förenade strandskoningar eller kajbyggnader, samt att meddela mitt yttrande med anledning af det utlåtande, som af staden utsedde kommitterade afgifvit, så väl rörande omförmälte utvidgning, som i fråga om anordnande af för handelsrörelsen nödige byggnader, får jag nu framställa de åsigter, som beträffande desse ämnen, hos mig gjort sig gällande, på grund af för handen varande förhållanden. Med en blick på kartan öfver Götheborg och dess närmaste omgifningar, inhemtas tydligt, att stadens förste planläggare tillhört en nation, som egnat sin uppmärksamhet åt handeln och dess fordringar, och som förstått att på bästa sätt tillgodogöra sig de fördelar, hvilka lokalens egna och för en större handelsstads danande gynnsamma förhållanden erbjudit, allt inom de 8ränsor, som stadens store grundläggare utpekat för dess bebyggande och utveckling. Efterverlden måste beundra så väl den förutseende grundläggarens val af denna vestra Sveriges, — ja kanske hela Skandinaviens — förnämsta handelsplats, som dess planläggares urskiljning och omsorg i detaljerna af platsens anordNing. Desse stadens förste byggmästare hafva synbarligen haft till ändamål, att genom en tillräcklig utSträckning af lastplatsar inom den egentliga stadens område underlätta och befordra handelsrörelsen. Stadens befästning inskränkte då handeln och varuupplagen inom dess murar och gjorde nödvändigt att för varornas inoch utförsel från och till redden begagna små och mindre drägtige fartyg, och man tänkte sig icke möjligheten af större fartygs uppdragande till staden, eller den inre hamnens uppmuddring tiil ett större djup. Allt detta stridde emot befästningens ändamål och dess svagare front emot sjösidan; men i den mon Götheborg upphörde att vara en vigtig fästning, samt dess vallar och murar öfverlätos till industriella föremål, fredliga sysselsättningar och byggnader, inträdde också ett annat förhållande, ehuru man långt derefter af gammal vana, på sätt som tillförene, med pråmar underhöll förbindelsen emellan de längre ut på revieret förtöjde handelsskeppen samt stadens packbus, tullkammare och enskilte magasiner. Man bar dock slutligen insett vigten af en bögst nödig förändring i detta afseende, och icke obetydliga byggnader, såsom skeppsbron och en del kajer på norra sidan om Stora Bommen, jemte fördjupning och utvidgning af sjelfva hamnen hafva i sådan syftning redan blifvit tillvägabragte. De utsträckte kajanläggningar och de rymlige kanaler, som vid stadens första planläggning på den inskrankta lokalen anlades till handelos och rörelsens beqvämlighet och nytta efter den tidens fordringar, tjena nu efterkommande till föresyn i afseende på en sådan utvidgning af den yttre hamnen, som motsvarar den ökade rörelsen och den nya tidens vidsträckta behof. Allmänna uppmärksamheten inom samhället synes också med särdeles förkärlek, och med fästadt afseende på en sannolikt icke aslägsen framtids utvidgade anspråk, följa alla de åtgärder och förhandlingar, som anga hamnbyggnaden, kajerne och stadens utveckling åt sjösidän. Det stora intresse, som denna fråga de senare åren väckt och underhållit, bar nu genom den af Konung och Ständer beslutade jernvägsanläggning, eller den så kallade vestra stambanan, med ändpunkt i Götheborg, fätt en ökad vigt, helst frågan om anläggande af etablissementer, som stå i sammanhang med utvidgandet af stadens sjöfart och handel, genom jernvägsbyggnaden vinner en helt och hållet ny och hittills ar varbetad synpunkt för dess omfattning och ändamål. Ester inhemtad kännedom af det åberopade, på ersarenhet och noga bekantskap om handelns och rörelsens sordringar grundade, af kommitterade utarbetade förslag, anser jag mig böra i första rummet framlägga min plan och mina åsigter i afseende på jernvägsbyggnaden vid och i närheten af staden, innan jag yttrar mig om sjelfva hamnbyggnaden och dithörande frågor. I afseende på jernbanans slutpunkt, eller platsen för bangårdens anläggning, har man bland stadens innevånare hört tvenne olika opinioner, den ena för platsen sydvest om staden vid Pustervik i närheten af jernvågen, och den andra för någon lokal norr om Stora Bommen. Af dessa tvenne meningar synes mig den, som afser bangårdens förläggande någonstädes norr eller nordost från Stora Bommen hafva ett afgjordt företräde, och det af följande skäl: 1:o. Med Pustervik till slutpunkt måste banan dragas söder om staden och föras öfver Fattighusån och den der bredvid liggande gata, öfver stora allen, södra landsvägen samt vägen till Masthugget, och dessutom öfver det nät af enskilt egendom, planteringar och promenader, som på denna sida omgifva staden. 2:o. Med detta ställe till bangård skulle väl alla tyngre varor, såsom jern, träd, spanmål m. m. komma närmare den för närvarande mest vidgade och djupare delen af hamnen; men persontrafiken och den sannolikt öfvervägande tillförseln af lättare gods förlades på AA TTT——— —