Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1855, sida 1

——ä— p——— a — tillrattavisande ton. Mamsell Sorin har ju raknat på, att du skulle följa henne bort till hennes väninna. Om icke din onkel vore kommen, skulle jag hafva förskonat dig ifrån detta besvär, men nu kan jag väl ej med skäl gå bort ifrån honom den första dagen. — Ån sen då, jag kan väl också ha lust att se honom! svarade August trotsigt. Mamsell Sorin kan ju låta sin kusin följa sig. — Du vet mycket väl, att han är bortrest I — Nå, så låt henne då bli hemma! — Du talar högst otillbörligt, August! vet du då icke, att detta förträffliga fruntimmer ej har annat nöje än sitt bostonparti, och att vid hennes ålder en vana så lätt öfvergår till ett behof? — Hvad angår det mig? frågade den unge mannen i en ännu trotsigare ton. Står jag kanske i någon förbindelse till mamsell Sorin? — Nej, men det gör jag! svarade madame Fourcard lisligt. Hon har lärt mig det lillla jag kan; uti hvarje brydsam belägenhet har hon bistått mig med råd och uppmuntran; jag anser henne som en äldre syster, ja, nästan som en mor. Allt detta vet du mycket väl, August, och du bör hjelpa mig att betala min tacksamhetsskuld. — Sag heldre, att du finner nöje i att ska