icke med samma skyndsamhet som ett fälttåg. Man är nödsakad att handla methodiskt, att gå till väga med tålamod, enligt konstens reglor sor att vinna terräng fot för fot. På detta sätt kommer man så småningom de belägrade allt närmare på lifvet, gör omkretsen trångare och innesluter dem der genom jordarbeten, under det man beskjuter dem med artilleriet, ända tills man kommit nog nära för alt plötsligt löpa storm genom de brescher som kanonerna förorsakat. Låtom oss tillagga att innan man hunnit så långt, flera af belögrarnes batterier vanligen flyttas för att bringas närmare sastningsverken och återuppföras på terrånger som eröfrats genom jordar betena, emedan endast en kanonad på kort afstånd kan verkställa stora och irreparabla skador. Operationernas långsamhet är ett vilkor för deras famgång, som derigenom med säkerhet ernås. Ehuru artilleriet och eldvapnen i allmänhet högligen sullkomnats sedan 17:de seklet, förblifva icke destomindre de grundsatser, som Vauban uppstält i sitt arbete om fästningars anfall, oförändrade, och vi se, att man följer dem framför Sebastopol. Om det icke fanns-en method och konstreglor för intagandet af en stad, späckad med sastningsverk, sjelfva uppförda efter grundsatserna i en methodisk konst, huru skulle en armå våga att nalkas dess murar för att beskjuta och storma den, utan att betäcka sitt anfall genom långvariga och mödosamma arbeten? Denna arm skulle duka under på kuppen eller se sig nödsakad att snöpligt upphäfva belägrin gen, hvarpå historien har flera exempel att uppvisa. Detta är triviala sanningar, som dock måste inpräglas hos de otålige. Läsarne böra då beväpna sig med tålamod och i detta hänseende följa det föredöme som gilves af de allierade armåernas soldater, hvil ka med en ståndaktighet och ett hjeltemod utan like fördraga de stora besvärligheterna och de dagliga farorna af en belägring som nu varat i sex månader. Hvad den långa tiden beträffar, bör det likväl anmärkas, att belägringen varit afbruten under en lång och ganska sträng vinter och att vid eldens första öppnande d. 17 sistlidne Oktober de allierade ej hade ett tillräckligt starkt artilleri hvarken till antal eller kaliber för att med fördel mäta sig med fästningens. Detta är numera icke förhållandet. Hvad som gjorts under första delen af belägringen ända till d. 9 April, då man afdrager de nödtvungna afbrotten och terrängens klippiga beskaffenhet, representerar 40 dagars preliminärarbeten, bestående af tranchternas, de betackta vagarnes och parallelernas gräsning, på en utsträckning af 10 lieues (cirka 5 svenska mil, och i anläggandet, bestyckandet och utredningen af 48 batterier. Med eldens återöppnande begynner alltså belägringens andra del, hvilken kan vara temligen lange ännu innan de allierade blifva herrar af staden och hamnen, till följe af Ryssarnes hårdnackade försvar, och i synnerhet emedan platsen dagligen erhåller lissmedel, förstärkningar och ammunition, då man ej kan kringränna den med mindre man hade tvenne belagringsarm6er på en gång. Det påstås, att Ryssarne skola försvara staden hus för hus, liksom det skedde i Saragossa, och att man icke kan tvinga dem att dagtinga, alldenstund en första reträtt alltid är dem betryggad i verken längs bugten, hvilken de derefter kunna passera för att taga sin till flykt i verken på norra sidan om densamma; men ett så beskassadt motstånd kan icke myc: ket fördröja stadens och hamnens besättande, sedan en gång de förnämsta besastningarne blifvit nedskjutna och intagna. Hvad man aldraförst har att göra bör vara att förstöra fiendens vallar, der göra bresch för att bemaktiga sig något af platsens stora framskjutna verk, såsom karantänsfästet, centralbastionen, flaggeller trädgårdsbastionen, slutligen Molakowtornet, eller åtminstone de 3 nya, af Ryssarne framför nämnde torn uppförda redutterna. De stora nämnda verken tjena till mål för den häftiga kanonad, som öppnats d. 9 April. Om de allierades batterier uti deras nuvarande positioner äro tillräckligt nära för att verka med sin fulla styrka, eller om belägringsarbetenas senaste framsteg tillåta att framflytta