Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1855, sida 1

Den 18 Äpyril. Frågan om neutralitetetens bibehållande eller ej begynner åter blifva föremål för lifliga diskussioner inom hufvudstadens press och, efter hvad man försport, inom dess kretsar. På olika sidor stå, såsom vanligt, Svenska Tidningen, hvars opinion vunnit ett stöd i en för dess utgilfvare föranstaltad större middag, och Aftonbladet, hvars mening vunnit ett stöd i några kraftiga ord utaf den gamle politiske veteranen grefve Carl Henrik Ankarsvärd. Striden föres ej utan skärpa och dock har, besynnerligt nog, Sv. Tidn:n lika litet öppet uttalat sig för neutraliteten på alla villkor, som Aftonbl. uttalat sig för krig. Hela meningsolikheten synes ligga deri, att Sv. Tidn. företrädesvis önskar fredens bibehållande, eller med andra ord, lutar åt fred, under det Aftonbladet vill att man skall, ju förr desto helldre, tänka sig in uti möjligheten af ett förestående krig, framför allt ogillande neutraliteteten till hvad pris som helst. Vi kunna ej neka, att ju båda opinonerna synas oss något oklara. Och dock betyder detta föga i jemförelse med den oklarhet, hvari man finner regeringens ställning i denna för säderneslandet så vigtiga sak. Det enda hvari man i detta hänseende väl kan anses hafva kommit på det klara, är att något direkt förbund med Ryssland aldrig kommer i fråga. Men om det indirekta förbund med samma makt, som ligger i neutraliteten, skall fortfara eller förvandlas till ett förbund med vestmakterna, derom sväfvar man fortfarande i en ovisshet så stor, att man ej ens gissningsvis kan försöka dömma till utgången. Bäst man i detta fall erfar en omständighet, som talar för den ena sidan af saken, erfar man en annan, som talar för den motsatta. Då det sista stora kreditivet beviljades vid riksdagen, skedde det under den föreställningen hos de flesta inom borgareståndet, som talade för bifall, att penningarne voro begärda för krig och ej för fred. Man slöt härtill af det bekanta samtalet mellan H. M. konungen och riksdagsmannen Brinck, men vid närmare eftersinnande befanns detta samtal icke hafva upplyst någonting, hvadan man ock sedermera kunnat utan inkonseqvens i den officiella tidningen uttala den afgjordaste neutralitets-politik. Under tiden hafva ock vackra ord blifvit vexlade med den nya ryska kejsaren, till trots af hans hotande manifest, med anledning af hans faders dod. Redan derförut hade man erfarit att frih. Nordin var mycket artigt bemött i Petersburg och förmodligen hade man visat de ryska sändebuden i Stockholm samma artighet tillbaka. —(kä— —