Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1855, sida 2

— Jag har föga begär derefter, svarade den unga flickan. LNi hyser åtminstone begäret att vara lycklig, och ni vet ej hvad man måste utstå innan man kan skapa sig en oberoende ställning. Ni har sett hvad mödor och svett det kostat våra emigranter, för att med yxans slag fälla ett stycke skog och skaffa sig en öppen plats för solen; nå väl! ute i verlden är arbetet ännu svårare, ty der, i stället för träd, har man menniskor, och i yxans ställe, viljan, ett dåligt verktyg, som oupphörligen förslöas eller vänder sig om emot oss sjelfva. Tro mig, miss, vildarne hafva alltid rätt när de säga, att den bergade såden är alltid den goda säden, och de redan färdiga nästena de bästa nästena. — Jag känner mig ega mod, sade Jenny, I och jag tror att det äfven ligger någon glädje uti att bereda sig sjelf sin framtid. — Sålunda, återtog Jackson, vill ni utsätta er för alla lyckans vexlingar, och följa m:r Cokeril till Boston? (— IIvarföre ej? — Ni känner ej de norra staterna, miss Makenzie. Det som våra svarta äro här, skulle ni blifva der nere; ty hos våra bröder slafemancipisterna är den rike herre, den sattige slaf, och hustrun till en fattig är slaf till en slaf. Der förvärfvar man ej förmögenhet med I en