Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1855, sida 1

har en enda hvarken adjunkt eller docent, och dock en prosessors-vacance! — I sin nödställda belägenhet tillgriper man den utväg att öfvertala en händelsevis för tillfället till Upsala ankommen adjunkt Rydin att åtaga sig förrätta de till den lediga professionen hörande tentamina och examina, samt föreslår hos kanslers-embetet, att han måtte dertill förordnas; men Rydin hade erhållit sin permission från adjunktsbeställningen i Lund till företagande af en utrikes resa, och kanslers-embetet, som fann att denna tillfällighet endast för en ganska kort tid skulle afhjelpa den förlägenhet i afseende på examina m. m., som nu uppkommit, ansåg sig icke kunna bifalla förslaget. Deremot förmälde sig kanslern hoppas och förvänta af fakultetens ordinarie lärares nit och omsorg för de studerandes bästa, att de under ifrågavarande tvingande omständigheter, skulle finnas villige att, tills vidare, sins emellan fördela upprätthållandet af tentamina och examina uti de till professionen i statsrätt m. m. hörande läroämnen. — Härtill voro emedlertid de 3:ne prosessorerne icke benagne, utan föreslogo, i det stället, till professionens bestridande akademiens — kamrerare, en ung man, som hvarken gjort några studier, motsvarande anspråken på en sådan post, eller någonsin beklädt någon akademisk lärarebesattning. Detta blef följaktligen tvärt afslaget af II. K. H. kanslern; och då professorerne deröfver besvärade sig, förklarade K. M. att han med misshag inhemtat, att klaganderne ansett sig icke böra fullgöra det uppdrag, kanslers-embetet, i saknad af andra lärare inom fakulteten, dem gifvit, hvarsöre besvären lemnades utan afseende. . Så, kära läsare, står det till vid Upsala universitet! — Det var en tidning, som för ett par år sedan anmärkte, att genom det lexläsningssystem, som råder i Upsala, kunna de studerande ynglingarne blott genom moraliskt tvång qvarhållas derstädes i två å tre år, att de med brådskande hast söka absolvera sina examina, för att, så fort som möjligt, komma derisrån, och att akademien derföre endast med yttersta svårighet kan besätta sina professorsstolar. Man blef blott förbittrad häröfver, i stället för att taga sanningen i öfvervägande och ställa sitt handlingssätt derefter; och om vi förutsagt — hvad. som visserligen, utan någon profetisk ingifvelse, varit möjligt — I att akademien snart skulle se sig nödsakad att taga någon af sina civila tjensteman till professor, blott för att fylla platsen, skulle man utan tvifvel hafva påstått sådant blott vara en grym malice, och troligen uttömt hela sin vre des galla öfver den som kunnat framkomma dermed. Likväl har detta blifvit ett faktum! Vid et! universitet, hvars larosalar besökas af 900 I ynglingar, har en fakultet af fyra professionei icke förmått vid sig fästa en enda adjunkt nej icke ens en docent, och man ser sig nöd sakad att föreslå sin räkenskapsförare att före I stå en ledig profession! Det är latt att före ställa sig, hvilken mängd af ämnen som mar nu skall få att välja emellan, när denna pro fession skall besättas på ordinarie fot, oc! I hvilken förträfflig undervisning — att icke ta