A— i Den 16 Mars, Kanske erinrar sig en och annan af våra läsare, att då frågan om en ny agstiltning för bränvinstillverkningen förevar hos rikets ständer, uttalades i denna tidning flera gånger sarhågor derför, att man genom allt för genomgripande mått och steg skulle mera skada än gagna den sak, man ville befrämja, samt dessutom framkalla ett förut obekant ondt, hvilket om möjligt vore ännu farligare än svperiet. Detta onda var lönnbränningen. På grund af dessa farhågor, hvilka isynnerhet blifvit väckta genom erinringen al der. bedröfliga erfarenhet man i samma sak haft i England för 100 år Sedan, togo vi oss friheten hemställa, att den blifvande beskattningen borde bestammas gradvis, börjande med en lägre aseist och tillvexande under loppet af två a tre år till det belopp hvartill den nu ifrån början bestämdes. Härpå svarades från den andra sidan, der ett stort och aktningsvärdt antal verkliga nykterhetsvanner kommit tillsammans med dels en liten men mäktig hop bränvinsspekulanter, dels några vänner af höga statsinkomster, att de förespeglade vådorna af lönnbränningen vore drömbilder, emedan allt gått bra i Norge, som äger ungefär samma lokala förhållanden som Sverige. Hvad det andra befarade onda, nemligen smugglingen af bränvin angår, så saStades dervid nästan intet afseende, ty man menade, att denna trafik endast skulle omfatta ganska små qvantiteter. Erfarenheten under den korta tid, som följt på den nya bränvinslagstiftningens trädande i verkställighet, har dock på ett sorgligt och upprörande sätt bekräftat de framställda farhågornas giltighet. Frän alla delar af landet inlöpa underrättelser om upptäckta lönnbrännerier och de med dessa lagöfverträdelsers beifrande förenade våldsamheter, hvilka på vissa håll redan varit förenade med förlusten af menniskolif. Och från andra orter rapporteras, att kronobetjeningen känner det lonnbränning i stor skala bedrifves, men vågar ej beifra densamma. Tydligt är, att utom hvad i detta fall blifvit anmäldt, den förderfliga och olagliga handteringen pågår på många andra orter. Dessa upptäckter hafva väckt stora bekymmer och många valmenta röster hafva hojt sig mot det onda. Bland dessa må särskilt nämnas Aftonbladet, som uti en uppsats sistl. fredag, kallad ,Lönnbränningen och Laglösheten, uttalar häftiga och stränga ord mot lagöfverträdelserna. Ar, utropar A. B., Sveriges rike ett lagdundet samhälle? Ar svenska folket ett odladt folk, som lefver i ordnadt rättstillstånd, eller är det en röfvarehop, som förklarat krig på lif och död mot det ordnade samhållets vanor, som ej blott fräckt nekar att efterkomma lagar, stiftade eller begärda af dess egna lagliga ombud, ej blott i skogarnes gömslor, med upprörande trots mot styrelsens förordningar, drifver en på de vigtigaste grunder förbjuden handtering, utan ock sammangaddar sig att med öppet våld möta lagens arm och blodigt tillbakavisa dess tjenare, då de försöka att inskrida mot de oblyga lagöfverträdelserna ? Efter att hafva meddelat kon. befallningshafvandes i Blekinge rapport om den i vissa delar af nämnde län bedrisna smygbränning, slutar Aftonbladet med en uppmaning till styrelsen, att med all kraft beifra lagbrotten, för att skaffa lagen sktning och förekomma öfverträdelserna.