Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1855, sida 1

denna gång är enlig med verkliga förhållandet. och den sramkallar då naturligen en mangd frågor och funderingar om hvad inflytande denna osörmodade tilldragelse skall hafva på det rasande kriget samt på Europas och Rysslands öde. Skall Nikolai död. likasom hans sader Paul I:s, bringa fred mellan Ryssland och dess siender, eller skola Vestmakterna begagna sig af den förvirring denna händelse sannolikt kommer att göra i Ryssland, för att fullfölja sin afsigt alt inskränka Ryska väldets makt och omfång? Detta är de två betydelsefulla alternativerna, af hvilka dock det sednaste, d. ä. krigets fortsättning, synes äga den största sannolikheten. Fredens enda möjlighet vore, att Ryssland antoge den på svåra vilkor, och detta kommer väl åter att bero derpå huru Rysslands regering, efter Nikolai död, kommer att bildas. Det är en allmän tro att kejsaren till sin efterträdare utsett sin andre son Constantin, med förbigående af Storfursten Alexander, hvilken, till följd af sitt mildare lynne, ansetts mindre vuxen det svåra kallet, att vara Rysslands sjelfherrskare, än den kraftigare Constantin. Skulle denna förmodan — hvilken dock synes hvila på mycket lösa grunder!) — besanna sig, så är det fara kändt, att Constantins, likasom Nikolai egen thronbestigning ej kommer att försiggå utan farliga oroligheter. Men äfven om en sådan anledning till oro ej förefunnes, så tala många tecken derför, att Czarväldet bär inom sig många frön till inre strider, hvilka endast hållits dämpade genom Nikolai mäktiga hand och storartade personlighet, hvilken i Ryssland erhållit nära nog gudomlig vördnad och tillbedjan. Måhända skola dessa strider för ögonblicket återhållas af de faror som hota landet från främmande makters sida — ty det finnes nog fosterlandskänsla äfven i Ryssland — men gifvet är, att alla de ofantliga rustningarne skola i hög grad förlamas och att kriget å Rysslands sida ej kan komma att föras med samma kraft som förr. Då kejsar Nikolai sjelf förödmjukat sig så långt, att han obetingadt antog de allierades fredspunkter, visade det tydligt, att han ansåg de förestående farorna stora. Hans efterträdare måste komma att känna detta ännu mera och skall sålunda utan tvifvel medgifva ännu fördelaktigare fredsvilkor. Men på samma gång måste också de Allierades anspråk blifva större. Frågan är om Rysslands nya regering kan och vill underkasta sig dem. Såsom nyss nämndes, är detta, så vidt den oinvigde politikern kan dömma, föga sannolikt. Kriget kommer att fortgå öfver kejsar Nikolai graf, till trots af den förestående sredskongressen i Wien, och skall kanske komma att för Ryssland medföra den katastrof, hvarmed GeiJer förutspådde, att Nikolai regering skulle sluta. Verldshändelsernas stora lag och utveckling ligger i försynens hand. Emellertid synas farorna för det civiliserade Europas underkufvande af barbariet nu aflägsnade. De fria fol ken kunna draga andan och kunna hoppas att nu, ostörda af despotismens mellankomst, få utveckla sitt samhällslif och sina samhällsin) Sedan detta var uppsatt, hafva telegrafrapporter förkunnat Alexanders thronbestigning.