hitankoma Stockholmstidningar, hvilka hemtat det ur ryska hoftidningen. Detta märkvärdiga dokument återfinnes langre ned under rubriken Ryssland. Om Vestmakterna redan göra sruktansvärda tillrustningar till ett ansall på Ryssland i dess östersjö-provinser, kan ej heller sistnämnda makt sägas försumma sina försvarsanstalter. Trupper samlas, befästningar anläggas, förråder hopas, med ett ord alla anstalter träffas till de hotade provinsernas försvar. Från Königsberg har telegraferats under d. 26 Febr., att en kejserlig ukas förfogar, att guvermenterna Kursk, Woronesch och Tschenigoff i det inre af Ryssland ofördröjligen skola förklaras i krigstillstånd och chefen för sydarmån, furst Gortachakoff erhålla öfverbefälet derstades. Vi hafva nu bekommit ett utförligt referat al de märkliga debatterna i Underhusets långvariga möte d. 23—24 Febr. och skola icke för summa att, i den mån utrymmet medgisver lemna våra läsare del af detsamma. I De svårigheter, som den nya styrelsen i England har att kämpa emot, äro icke ringa. Det är visserligen sannt, att den beslutade undersökningen af Krimska härens lidanden synes i och för sig ej böra blifva särdeles vådlig för de nuvarande maktinnehafvarne. Styrelsen och oppositionen hafva ju åsämjats om undersökningskommissionens sammansättning äfvensom om målet för dess verksamhet. Derpå grundar man den förmodan, att kommissionen fullgör sitt grannlaga åliggande så, att den ej bereder ministeren någon förlägenhet. Dessutom är Layard, hvars uppträdande i underhuset vid flera tillfällen berättigade till det antagandet, att han skulle gå särdeles strängt tillväga som medlem i kommissionen, indragen i styrelsens intressen genom den understatssekreterarepost han erhållit. Imellertid har redan Palmerstons och hans liktänkande kollegers medgisvande af denna undersökning varit tillräckligt att bringa styrelsen nära nog i upplösningstillstånd genom samtlige Peeliternas utträdarde ur densamma. De utträdde medlemmarne äro fem till antalet: Sir James Graham, sjöminister; Sidney Herbert (systerson till ryska fursten Woronzow f. d. ståthållare i Kaukasien), kolonialminister; Gladstone, finansminister; Cardwell, handelsminister och lord Canning, generalpostmästare. Herbert och Graham, den förre såsom krigssekreterare i Aberdeenska styrelsen, voro egentligen de som hotades af Roebuckska undersökningen; de 3 andra gjorde af partihänsigter, för hvilka, ty värr, säderneslandets väl ofta får stå tillbaka, kamraterna sällskap. Gladstone, som anses för en skicklig finanskarl, skall äga stort förtroende i City. Det synes ej hafva varit en så lätt sak att fylla de ledigblisna platserna. be 3 veta vi att det lyckats Palmerston att besätta; de 2:ne återstående voro, att döma af telegrasens tystnad, ännu i lördags obesatta. Lord John Russel ölvertar kolonialdepartementet ester sin hemkomst srån Wien. Det är i hans departement som Layard, den talangfulle förre oppositionsmannen, blifvit understatssekreterare; kanhända det äfven blir Layard, som till Russels hemkomst, får hafva hufvudsakliga bestyret med kolonialärenderna, som, om upproret i Australien bekräftar sig, ej torde vara det lättaste. Sir Charles Wood, redan förut medlem af styrelsen, har efter Graham blifvit sjöminister. Cornwall Lewis har öfvertagit det maktpåliggande finansdepartementet. Det återstär alltså, oberäknadt besättandet af den ester Wood lediga platsen, att finna en passande handelsminister och en dito generalpostmästare. Detta torde dock icke vara så svårt, så att det ej år betvilla, att ministeren snart är fulltalig. Russels, Woods och Layards utnämningar tycks antyda, att Palmerston följt det råd, som Times gifvit honom, att bilda en minister, hvars alla medlemmar tänka lika i alla vasentligare stycken af den inoch utländska politiken, enär en sådan likstammighet anses böra underlätta genomförandet af de reformer i militärväsendet, hvilka fordras af allmänna opinionen. Times har, såsom bekant är, börjat en väldig agitering för dessa militarreformer. I dess senaste hitkomna nummer hänvisar den åter nationen till möten (meetings) och föreningar och påminner om att det varit möten och föreningar, som aftrugat aristokratien parlamentsreformen och spanmålslagarnes upphäfvande. Tidningen har med för mycket allvar uppträdt i denna fråga, för att ej uttrycka en i landet allmänt utbredd, stark opinion. Men ministeren består ännu alltför uteslutande af aristokratiska elementer, för att man skulle kunna antaga, att den skulle låna handen åt ett grundligt genomförande af någon reform, som vore stridande emot aristokratiens verkliga eller missförstådda intressen. Man finner imellertid hvilken svårighet som beredes ministeren i dess inre politik genom denna agitation för en militärreform. En måhända .iii..... E; — —ä——äaqäi