Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1855, sida 1

j det var i Sverge 1808 och 1809, Ryssland af alla sina sartyg kan till strid begagna endast sina kanonslupar, ett vapen, för hvilket kejsaren af Ryssland nu åter begynt göra stora ansträngningar. Tänker man sig åter ett krig mellan Sverge och Ryssland utan deltagande från vestmakternas sida, så är det, i följd af samma nödvändiga förhållande, som nyss åberopades, omöjligt att våra sju eller åtta linieskepp skulle kunna uträtta någonting verksamt för ett slutligt resultat emot Rysslands mer än tredubbla örlogsstyrka. Om ett försök till batalj vågades, så skulle befäl och manskap på dessa skepp utan tvifvel ådagalägga ett kallblodigt hjeltemod, men likväl nödgas duka under för nödvändigheten, d. v. s. för de fientliga kanonernas öfverlägsna antal — och hvilken oerhörd förlust hade icke dermed möjligen på en enda dag drabbat fosterlandet, sedermera i allt fall lika blottstäldt, som om det aldrig egt någon örlogsflotta, och med många års tunga uppoffringar samt allt hvad dermed på annat sätt hade kunnat uträttas, med ens fruktlöst förspillda. All anledning är således för handen, att om ett sådant krig uppstod, dervid Ryssland sannolikt icke skulle försumma att i första rummet söka vinna den stora fördel som det kunde hemta af att hafva förstört vår flotta, återstode för våra befälhafvande intet annat parti såsom det omtänksammaste, än att handla såsom kejsaren af Ryssland å sin sida nu gjort emot vestmakterna, eller, att låta flottan ligga stilla i Carlskrona och till dess räddande söka försvara Kungsholms fästning, om denna belägrades. Eller finnes väl något att invända emot denna logik? Om det i följd häraf måste antagas att den linieskeppsflotta, som Sverge, äfven i förening med Norge, i bästa fallet kunde åstadkomma med förkärlek för detta vapen, i sig sjelf föga eller ingenting kunde uträtta uti ett krig mellan Sverge och Ryssland ensamt, så förekommer det oss, såsom vore det ännu mera oklokt handladt, i fall man genom en sådan förkärlek för örlogsflottan skulle bortslösa krafter, som möjligen på ett långt verksammare sätt kunde användas för kustförsvaret, medelst en talrik samt väl öfvad och bemannad skårgårdsflotta. Vi lemna för ögonblicket detta ämne för att framdeles dit återkomma (dervid läsaren icke behöfver frukta att vi skola fördjupa oss i tekniska detaljer eller rent militariska frågor, som ligga utöfver vår horisont, utan kan vara förvissad att vi skola hålla oss vid det, som ligger någorlunda inom det allmänna förståndets område — le gros bon sens) och vilja för tillfället taga det andra alternativet i betraktande, nemligen att Ryssland och vestmakterna befinna sig i krig med hvarandra, och Sverge icke längre kan få bibehålla neutraliteten. Vi hafva för ett sådant fall redan tagit för gifvet att, så väl i följd af sakernas tvång som i följd af allmänna tänkesättet i landet, icke mer än en väg finnes att beträda, så vida vi icke vilja se vår handel totalt förstörd och oersättliga skador inom kort tid oss tillfogade, hvaribland först och främst kanhända förlusten af de örlogsfartyg vi nu ega. Om deremot den antydda vägen beträdes, eller Sverge förenar sig med vestmakterna, så äro deras flottor, såsom vi sett, ensamme mer än tillräckliga att hålla Ryssland i schack; och det är således ändamålslöst att vår regering till dessa redan ofverlägsna slottors förstärkande bekostar förbyggande och utrustande af linieskepp; hvaremot det synes ganska sannolikt att dessa makter voro vida bättre betjenta med att de tillgängliga medlen i större proportion användes på utrustande af fartyg tillhörande skärgårdsvapnet, med bombkanoner eller andra för ändamålet tjenliga skjutpjeser. Man känner ju ock så val hvad amiral Napier härom yttrade under sitt besök här i Stockbolm, som också att de engelska och franska amiraliteterna för närvarande äro sysselsatte med förfärdigande af sådana 9rundgående fartyg, som kunna passera inom skären. Att ett biträde af 5) å 60, 000 af våra dugliga och tappra soldater samt 150 å 200 af våra berömda kanonslupar skulle blifva för ifrågavarande allierade af vida större nytta än de få liniskepp hvarmed vi kunde öka deras flotta, synes ligga utom allt tvifvel, och att på samma gång vida mera uträttades för eget lands försvar i en framtid, torde icke heller blifva svårt att längre fram ådagalägga, så vidt som omdömet får bildas på grund af sorhållanden, som ligga inom allmänhetens synkrets. — — —— Fors:n redogör härefter för de vexlingar i system, som ägt rum inom sjöförsvaret under konung Oscars regering, i det vid tre olika riksdagar, tre olika systemer blifvit i de kongl.! —— n— .. Men så straxt efter bröl— Erik ocl —