Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1855, sida 1

har många och hvassa taggar .... Men så straxt efter brölloppet! — Pligten emot er .... — Det är vackert och gör dig mycken heder. Jag önskar dig också all lycka, ehuru jag icke kunnat vara tillstädes på ditt bröllop. — Ack, min onkel, nämn icke detta ord! Dock jag bör! förgäta min egen smärta för .... — Hvad? — sade residenten och fixerade honom med forskande blickar. — Du har ett olycksbud att föra. Men du kan utan förbehåll förtro dig åt mig och räkna på mitt deltagande. — Gilve Gud det gällde blott mig! — Aj. aj, jag förstår. — — — Ännu ömtåligare saker. Var öfvertygad om min grannlagenhet emellertid. Jag har sjelf ... Ja ja, jag är ej utan erfarenhet. Stackars Sebastian! De qvinnorna äro kinkiga appendix till menniskoslagtet. Men, för att vara uppriktig, det föreföll mig verkligen, utan att jag! vidare sett flickan, än då hon som Hebe visade sig på festen, som vore hon någonting af äfventyrerska. — Verkligen? Ni misstog er icke. — Vi diplomater hafva ett fint öga, och genomskåda lätt) vårt folk. Vi bedraga oss sällan. — Men ni varnade mig icke; ni lade er ej emot min förbindelse. — Hon stod väl hos drottningen och partiet hade således sina fördelar. Dessutom, min kära Sebastian, du har verkligen sjelf så mycket förstånd, är så stadgad och klok och . ... Hm! En lard och en lektris hos en vitter drottning. — — Ett ingalunda illa valdt parti. — Om ni låtit er godhet till sådan grad förblinda er Ä I mig, hur har det väl varit möjligt att ni för Erik? . . . — Blanda icke in saker, som icke höra till detta kapitlet! Berätta mig nu huru allt aflupit. — Jag räknar på er skarpsynthet, min bästa onkel. — Bra, bra! Och vidare? — Ni har det bästa hjerta. — Detta af dig är mig kärt, mycket kärt, Sebastian. — Och Eriks känslor skulle icke blifvit genomskådade af er? Eller ni skulle utan att hindra det tillåtit? . . . Men nej! Icke dessa frågor! ... Ni kunde anse dem som förebråelser, och, vid Gud!