Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1855, sida 1

— — — hus, jemte såstningsverken, sprängdes. Äfven då det blott kunnat bevisas någon, att hafva emottagit betalning af fienderna för födoämnen eller andra eflekter, som dessa behöft eller fordrat samt således i annat fall bemäktigat sig, men för hvilka de deremot sjelfva erbjudit vedergällning, så har han blifvit ansedd brottslig; och då på detta sätt befolkningen sett sig lemnad till den orättvisaste förföljelse, har ett betydligt antal husfåder, det påstås öfver femtio, begilvit sig hit öfver och vistas nu på landet samt i skärgården, för att rädda sig undan det öde, som eljest i hemmet väntar dem. Emellertid begagnas deras frånvaro att förklara dem skyldige till förräderi, o. s. v. och kronobetjeningen säljer deras hemman och gårdar samt lösegendom. Ibland annat har äfven genom kungörelser penningbelöning blifvit utsatt för gripandet och öfverförandet till ryska auktoriteterna af personer, som t. ex. anlitats om lotsning. Dessa belöningar sägas vara utsatta i ej obetydliga belopp rublar, och lära till och med srestat en och annan sig så kallande god svensk, för att söka kunna förtjenas, ehuru det ännu ej lyckats. Huruvida dessa förhållanden möjligen komma att leda till förvecklingar mellan de respektive kabinetten, kan man väl ej veta; men att utlefvereringar ännu ej skett, är dock ett hedrande factum för vår regering. I anledning af den behandling, som stängselfrågan rönt: regeringen har nemligen, såsom bekant är, endast hört hushållningssällskapen i länet, uti hvilka de mindre jordegarne och hela hären af små jordlottsegare icke ega någon talan; samt det sätt hvarpå en del af dessa sällskaper, men. hufvudsakligast Stockholms läns hushållningssällskap och dess förvaltningsutskott förfarit, då det sednare, utan att ens afvakta sällskapets beslut, utfärdat uppmaningar till andra orters hushållningssällskap, att antaga ett af utskottet uppgjordt förslag, samt sällskapet utan att höra hushållsgillena i orterna, beslutat utlåtandet till K. M., har stort missnöje uppstått bland allmogen; och hållas nu sockenstämmor i många församlingar, för att ingå med föreställningar till K. M. Det kan ej heller nekas, att skäl till klagan finnes öfver regeringens åtgärd, att i denna angelägenhet endast höra hushållningssällskaperna, då såväl den af de tre riksstånden beslutade skrifvelsen i ämnet uttrycker den åsigt, att det borde lemnas till orterna sjelfva, att genom föreningar besluta om den nuvarande stängselskyldighetens upphörande, som bondeståndets enskilda skrifvelse uttalar den billiga önskan, att innebyggarne i hvarje ort måtte höras, samt K. M. först derefter till nästsammankommande ständer afgifva proposition till de förändringar i författningarne om stängselskyldigheten, som kunna finnas vara af nöden. hå 4 Ofvanskrifne åsigter i stängselfrågan må stå för vår brefskrifvares räkning. Endast det må erinras, att innebyggarne i hvarje ort. icke hafva lättare att göra sin mening gällande än just på hushållningssallskapernas sammanträden, dit hvar och en ärlig landtman kan, mot en ringa afgift, infinna sig.