ste lorden i amiralitetet. Hvad armåeens belägenhet på Krim anginge, så hade man, i anseende till det stora antalet sjuka såväl i sjukhusen som lägret, hyst stora farhågor; dessa farhågor och de tillfölje af desamma uppkomma klagomålen hade till stor del varit grundade. Regeringen ville fördenskull till Krim afsända en kommission, bestående af trenne icke-militärer, hvilka voro bekanta med sanitets-väsendet och af hvilka den ena redan i Westindien utfört ett dylikt uppdrag. Denna kommission skulle erhålla oinskränkta fullmakter för undersökande af sakernas tillstånd i lägret, på fartygen och i sjukhusen. De mycket sysselsatte militarlakarne hade naturligtvis icke tid att sysselsätta sig med de allmänna sanitära angelägenheterna; lord Raglan hade fördenskull låtit ett antal arbetare komma från Konstantinopel, hvilkas enda sysselsättning skulle vara att rengöra lägret från smuts och kadaver, hvars för handen varande under den varmare årstiden nödvändigt måst framkalla de farligaste sjukdomar. En annan kommission, för hvilken den förre gesandten i Persien, sir John Mail, en erfaren administrator, skulle ställas i spetsen, skulle afgå till Krim med uppdrag att undersöka och afhjelpa bristerna i militärintendenturen. Vidare hade i engelska armen hittills ej funnits någon chef för generalstaben, hvilken brist förorsakat, att armbens general en chef måst besväras med alla detaljerna af general-adjutanturens och general-qvartermästarestabens göromål, hvilket beröfvat honom tid för vigtigare angelägenheter. General major Simpson, en utmärkt officer, skulle nu osörtöfvadt såsom chef för generalstaben begisva sig till Krim, för att öfvertaga Jedningen af osvannämnda poster och föreslå lord Raglan de erforderliga personal-ändringarne i detta departement, hvilka förslag lord Raglan utan tvifvel ej skall underlåta att skänka gehör. Med rätta hade man dessutom klagat öfver medicinal-departementet. Ett sjukhus skall nu än ytterligare inrättas i Smyrna under ledning af civil-läkare, hvarjemte dylika läkare skola uppmanas att taga tjenst i militärmedicinal-departementet, tilldess den af krigsministern tillernade genomgripande ombildningen af detta departement hunnit tillvägabrin gas. Förberedelserna till alla dessa reformer hade träffats under den korta tid, som den nuvarande ministeren haft assarerna omhänder, och den torde väl derför kunna påräkna att huset skulle afvakta resultaterna deraf, hvilka kunna bli bekanta långt förr, än resultaterna af den utaf underhuset voterade undersöknings-kommiten. I hvarje fall hade regeringen gjort sitt möjligaste bästa för vinnande af medel till krigets kraftiga fortsättande, hvarvid det naturligtvis äfven i sinom tid (j skall komma att fattas de erforderliga truppsorstarkningarne. Men regeringen har tillika ansett för sin pligt, att icke försumma de medel, hvilka kunna leda till en ärofull fred. Den hade erhållit kännedom om, att vissa melJan Frankrike och England öfverenskomna och af Österrike adopterade vilkor, hvilka skola tjena såsom basis för underhandlingarne, af Österrike blifvit förelagda ryska regeringen och af denna antagits såsom grunder för sredsunderhandlingarne. Det hade fördenskull varit engelska regeringens pligt att begagna detta tillsalle sör att saststalla huruvida freden kunde uppnäs på ärofulla grunder. Till detta ändamål skola underhandlingar öppnas i Wien, och för att gifva dessa underhandlingar en på en gång högtidlig och allvarlig karakter, samt för att ådagalägga engelska kabinettets upprigtiga freds-önskningar, hade Palmerston föreslagit lord John Russel att leda underhandlingarne. Lord John Russel hade emottagit uppdraget och skulle inom få dagar afresa till Wien. Han kommer naturligtvis att taga vägen öfver Paris för att hafva en förtrolig öfverläggning med franska regeringen. Derifrån begisver han sig till Berlin ) för att rådslå med preussiska regeringen, och om härigenom äfven dröjsmål uppstår, så torde det dock medgifvas, att tiden för lord John Russels vistande i Paris och Berlin ej skulle vara förlorad. -Uppnå vi,, så slutade lord Palmerston sitt tal, ,freden på vilkor, hvilka trygga framtiden för upprepande af de oordningar, hvilka föranledt kriget så tro vi oss, till landets och vår egen tillsredsstallelse, hafva uppnått vår lisligaste önskan; lyckas detta oss åter ej, så skall landet inse, att vi icke hafva något annat alternativ, än att fortsätta kriget, och jag ) Af gårdagens telegrafdepesch hafva vi erfarit, att Russel redan lemnat Paris och begifvit sig på väg I Rarlin Rad.ac anm