Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1855, sida 1

mat och nederbörd samt, i följd deraf, på växt ligheten, hvilken ej obetydligt nedsättes derigenom, att det skydd försvinner, som skogen lemnat. Enär de gamla byarne ägde milslånga yttergransor och, ester dessas delning, nya gränsor uppstått emellan ej allenast olika delägares områden, utan ock hvarje ägares särskilda jordtegar, hvilka alla skola forses med stängsel, lemna dessa omständigheter ledning för bedömande af de, till skada. för jordbruket, häraf föranledde kostnader, tidsförlust och arbete, särdeles på slattbygden, hvarest dels stängselämnet måste hemtas på flera mils afstånd, dels ock, i anseende till den förstörelse genom stormar, röta och tjufnad, trådhägnader äro underkastade, de antagligen behöfva omsättas hvart sjette år. Men bredvid denna olägenhet utgör stangselskyldigheten det väsendtligaste hindret för slatternas jordbruk att höja sig utur det förfall, hvaruti detsamma i allmänhet sig befinner. Temligen allmänt inses det rättvist öfverklagade missförhållandet emellan åkerbruk och boskapsskötsel, och behosvet att på en förbättrad och utvidgad ladugårdsskötsel grunda ett förbattradt åkerbruk. bertill fordras väl i första rummet odlandet af fleråriga foderväxter, äfvensom en sådan odlings införande å den bättre åkerjorden kräfver förlag och medför tillsallig uppoffring; men denna nya odling måste dessutom fredas, och sådant medelst hägnad. Ny utvidgad hägnad är åter på den skoglösa orten nästan overkställbar, till följd hvaraf en stor del af landets bördigaste, af naturen eljest gynnade landskap ännu förete ej blott ett stillastående, utan, hvad värre är, ett sig årligen undergräfvande tvåskiftesbruk, då i stället å samma jordsträckor, under bättre ordnade ägofridsförhållarden, ett för samtid och efterkommande mera båtande åkerbrukssystem sannolikt redan skulle gjort sig gallande. Utan tvifvel har sednare tiders skiftesverk varit ett af de mest afgörande och inflytelserika från lagstiftningens sida vidtagna steg till jordbrukets utveckling; men steget är, hvad slättbygden angår, ej mera än halft, så länge den genom skiftesåtgärden mångdubblade stängselskyldigheten der motverkar jordbrukarens åsyftade frihet att, oberoende af alla granskapsförhållanden, ordna och lyfta sin hushållning till ett bättre och mera vinstgifvande skick. Då byarne lågo oskiftade, voro deras ägor delade i två gärden, af hvilka det ena besåddes och det andra låg i träde, till gemensamt bete. Byarne skiftades, och hvarje delägare skilde sig nu icke allenast från sina grannar, utan delade äfven sin jord på gamla sättet i två lika delar, för att vexelvis begagnas till gärde och träde med bete; och hela fördelen af skiftet blef således ökadt stängselbesvär. Med bibehållande af denna indelning, hvilken möjliggöres och betingas af hägnaderne, kan ett på vetenskapliga grunder inrättadt fördelaktigt jordbruk icke uppstå. Först när jordbrukaren nödgas taga den vård om sina kreatur, att han kan å sina skiften begagna hvilket brukningssätt som helst, utan äfventyr att se sitt arbetes frukt förstörd genom ohägn af kreatur, kunna de vid skiftesstadgan fästade förhoppningar om ett förbättradt och väl ordnadt Jordbruk fullständigt uppfyllas; och synes det dessutom vara klart, att