Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1855, sida 1

hans skuld hettes vara tillstalld. Ryktet om den storartade högtidligheten hade lockat ut en osantlig menniskoskara och då liksom nu var nyfikenheten ett allmänt begär hos den tanklösa hopen. — Tusende åskådare hade församlat sig för att se både den och brudfärden. Onekligen var det också ganska vackert! att se de höstgröna allerna och parkerna, upplysta af marschaller, konsteldar och kulörta lampor och uppfyllda med granna ekipager, brokiga livrer och skaror af praktigt utstyrda fackelbärare, som än här, än der förstärkte eller minskade den fladdrande belysningen af denna taflas särskilda delar. Emellertid lemna vi dessa skildringar för att fästa oss vid scenen för den egentliga handlingen. geedan hade de i dyrbara drägter klädda riddarne täslat om sina pris dem drottningen sjelf utdelade ester prisdomarnes föreskrifter — hvarvid prinsen icke blef lottlös — då hon, upprymd af det gladaste lynne, tog af sitt armband, blixtrande af de dyrbaraste briljanter, och tillsade en af härolderna att fästa det under en af vingarne, på en för detta ändamål gjord dufva af silfver, som midt framför drottningens plats tycktes sväfva fri, under det hon uppbars på — oilfverkedja, som nattens skymning dolde. Kedjan utbyttes nu mot ett fint silkessnöre, och sedan detta var gjordt talade drottningen: — Ådle riddare! För en så hög skicklighet, som J ådagalaggt kan det prof jag här uppställt för eder, endast vara en glad anledning till ny täflan. Eröfren denna ring på eder lansspets, dock utan att tillika nedstöta dufvan som bär den, och den är eder! Taslan är fri, och J egen sjelfva att afgöra ordningen mellan eder. Endast Sverges kronprins har det sjelfskrifna företrädet. Men prinsen, som misstrodde sin skicklighet och icke ville utsätta sig för ett misslyckadt försök, böjde ett knä för drottningen och sade: — Tillåt mig att föra den arm hvilken detta smycke tillhör till mina läppar, och jag täslar ej om ett annat. pris. Uuru, min prins? Det är till ert nöje jag låtit tillstalla detta riddarspel och ni vägrar. l Dessa ord lemnade ingen undflykt, och prinsen måste underkasta sig en täslan, hvars utgång han förutsåg. Efter honom inträdde de andra i banan för att pröfva sin skicklighet eller snarare sin lycka, utan att likväl komma till önskvärdare resultat. Till slut, och just då härolden stod färdig att gifva tecknet till spelets afblåsande, öppnades barrieren, och en riddare