likväl slertalet af delägare i en by eller ett hemman sammanlagdt kunna äga en mindre del af samfällighetens ago-område och följaktligen mindre andel i dess hägnader, än ett mindre antal delägare med större agolotter, i hvilket fall rättvisan fordrar, att de sednare ej öfverröstas af de förre, bör ock flertalet i stängsel-laget, hvarmed förstås en by eller ett hemman, som utgör ett skifteslag, för att i frågan hafva beslutande rätt, äga mer än hälften af jordrymden inom stängsel-laget. Med anledning af hvad i detta ämne nu blifvit anfördt, få Rikets Ständer hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdande af ny stängselförordning, byggd på den grundsats, ) att hvarje jordägare skall ansvara för vården af sina kreatur, eller gälda den skada, som de å andras ägor göra; dock med förbehåll, att angränsande ägare, eller delågare i samma byalag, må, om de fleste, hvilka äga mera än halsten af de ifrågavarande hemmanen, eller byalaget, det önska, fortfara med den nuvarande stängselskyldighetens fullgörande. Rikets Ständer framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit, Slormäktigste, Allernådigste Konung! Eders Kongl. Maj:ts underdånigste, tropligtigste tjenare och undersåter På Ridderskapets och Adelns På Presteståndets vägnar: vägnar: Henning Hamilton, H. O. Holmström, n. v. Landtmarskalk. Talman. På Borgareståndeis På Bondeståndets vägnar: vägnar: P. J. Lagergren, N. Strindlund, n. v. Talman. n. v. Talman. Stockholm den 17 November 1854. Böndeståndets reservation, ingifven i särskilt petition till regeringen, har följande lydelse: Stormdåktigs!e, Al ernådigste Konung! Ehuruväl Rikets Ständers sammansatta Lagoch Ekonomi utskott vid innevarande riksdag, uti dess betänkande N:o 24, afstyrkt bifall till väckt motion om upphäfvande af nu gällande stangselskyldighet, har höglosl. Ridderskapet och Adeln beslutat, Åatt Rikets Ständer skulle hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utfårdande af ny stängselförordning, byggd på den grundsatts, att hvarje jordagaro skulle ansvara för vården af sina kreetur eller galda den skada de å andras ägor göra; dock med förbehåll, att angränsande ägare eller delägare i samma byalag må, om de fleste, hvilka äga mer än hälften af de ifrågavarande hemmanen, det önska, fortfara med den nuvarande stångselskyldighetens fullgörande; och, efter särskilda inbjunningar, hafva högvörd. Presteståndet och valfosl. Borgareständet sorenat sig i samma beslut, hvadan tre Riksstånd med Rikets Standers rätt beslutat en underdånig skrifvelse af ofvanomförmälda innehåll. Denna fråga är af en så genomgripande natur, att om den beslutade förändringen tillvunne sig Eders Kongl. Maj:ts bifall och sålunda blefve lag, skulle tusentals jordbrukare och i synnerhet mindre lottägare falla ett offer för r. formen. Visserligen torde nu gällande stangselförfattningar fordra en revission, men lika litet som det för Statsmakterna är möjligt att undanrödja de olika lokalförhällanden, som nästan öfverallt inom vårt land framträda, lika omöjligt har det alltid varit och skall alltid blifva, att genom en allmän stängsellag för hela riket åstadkomma allmän belåtenhet i alla landsorter, och af de flera försiag, som tid efter annan under en lång följd af år varit framställda, är det nu ifrågavarande utan tvifvel det mest olämpliga och mest vådliga. Hittills har den enskilda individen haft den rättighet för sig öppen, att, oberoende af sina motståndares antal eller qvalifikation, genom sjelfva lagen vara skyddad mot förtryck; nu deremot har man beslutat, att om hälften, eller ett vida mindre antal yrkade den föreslagna författningens tillämpning, eller stängselns borttagande, såsom för dem en vinning, och flertalet yrkade stängselns bibehållande, emedan ett motsatt förhållande vore för dem ruinerande, så skulle desse sednare likväl icke äga vitsord, så vida de icke derjemte ägde mer än hälften af hemmanen. Man har ej besinnat, att de skiljaktigheter af bättre och sämre ägor, som inom alla orter förefinnas, icke äro inskränkta till särskilda län, härader eller socknar, utan förekomma ofta inom ett och samma byalag, i följd hvaraf en del af dess delägare med sammanhängande och bördiga ägor kunde draga fördel af ett beslut, som för de andre verkade förstörande. Följden af en dylik författning, som den föreslagna, skulle blifva, att, då en del jordägare erhölle rättighet att på bemälde sätt undandraga sig allstängselskyldighet, många af de mindre delägarne, som icke mäktade hålla vallgång och således icke kunde umbära hägnad kring sina ägor, blifva tvingade att hellre till vanpris afträda sin jordtorsva åt en bättre 1 är 11s 22 1 —