Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1855, sida 1

den i sambruk, men om ena bra al ett eller annat skäl ville hafva sin jord afstängd, var sådant utan allt inflytande på den andra, och då gälde alltid såsom ursprunglig regel, att den, som ville hafva stängsel, borde hålla den sjelf. Ehuru således, vid det brukliga årsombytet med åkerjorden, behofvet af mellanstängsel, då en bys besådda åkergärde gränsade till en annans trädesgärde, var ömsesidigt, enär den träffade den ena byn det ena året och den andra byn det andra, beräknades likväl stängseln i början blott för ett enda år och borttogs sedan grödan blifvit inbergad, och landbo var då enligt lag berättigad att vid aflyttning taga gärdesgård med sig. I längden måste likväl inses, det en varaktigare inrättad hägnad, som kunde begagnas i flera år, medförde större sörmån, och att det var lättare för hvardera byn att underhålla den stående hägnaden, än att hvartannat år uppföra hela stängseln ånyo. Så uppstod öfverenskommelse att gemensamt underhålla stängseln, och det var af de förut bestående förhållandena en gisven följd, att hvardera byn hade lika nytta deraf, och att den således skulle i hägnaden taga lika del. Af den härutinnan till häfd blifna vanan fick stängselvitsordet sitt upphof, och det blef en i lag bestämd rättighet att fordra grannens deltagande i stängsel, hvars ömsesidiga nytta lagstiftaren förutsatt såsom gisven. Den gemensamma nyttan är alltså yttersta grunden för stängselskyldigheten; men då hvad som var nyttigt på en tid kan under andra förhållanden vara onyttigt på en annan, följer häraf, att, om hägnadsskyldigheten nu på många orter, långt ifrån att medföra nytta, i många hänseenden har en ganska menlig inverkan, ifrågavarande skyldighet der bör upphäfvas, sedan grunden för dess uppkomst upphört att vara till. Det bör säledes utredas, huruvida stängselbesväret kan anses vara för landet gagneligt eller skadligt, dervid till öfvervägande förekommer hägnadsskyldighetens inverkan såväl på skogshushållningen i riket, som ock på jordbruket och boskapsskötseln samt landets förkofran i allmänhet. Att med någon visshet beräkna den skogsförödelse, hägnaders uppförande och årliga underhåll medföra, lärer ej vara möjligt. Säkert är dock att skadan och nationalförlusten är stor, äfvensom att hushållningssättet är lika oklokt, som förstörande. Detta sätt att freda sina ägor kunde vara lämpligt och möjligt på en tid, då byarne ännu lågo oskiftade och hägnaden endast behöfdes emellan dessas yttergränsor, hvartill skogsåtgången var mindre märk bar; men sedan genom laga skiften de gränsor, som skola sredas, blifvit mångdubblade och skogarne äfven genom dessa skiften undergått stor förödelse, har den ödeläggelse, hägnadsbesväret medlör, blifvit mera i ögonen sallande, i samma mån som skogarne glesnat; och då å de flesta orter i riket redan klagas öfver skogsbrist, är det äfven af stor vigt, att gräns ställes för slöseriet med denna dyrbara egendom i ett land, som i anseende till hårdt luftstreck, under allmän skoglöshet svårligen blefve beboeligt, helst, enligt vetenskaplige, jemväl på erfarenheten stödde iakttagelser, skogens utrotande tillika menligt inverkar på kli— — SRS RS ——XEXXOÅREOORXOOO—XXXXJBXS