det förgåsves. Times sortsar: Under den närvarande ledningen hafva vi intet annat val än att protestera mot hvarje vidare fullföljande af ett företag, som leder till ingenting annat än ruin och olycka. Under en sådan ledning ges intet hopp om förändring. Otaliga försök hafva blifvit gjorda att upplysa och förbättra, men förgäfves. Soldater, vetenskapsmän, afläarsmän, resande, män och qvinnor kända för deras stora praktiska skicklighet hafva erbjudit upplysningar, undervisning och hjelp åt styrelsen och hafva funnit allt hvad de sagt eller gjort helt och hållet och olyckligt missaktadt. Antingen undervisningen gafs i en tidning eller på ministerns byrå, har resultatet blifvit detsamma. Då vid parlamentets session i December den allmänna bedröfvelsen och otåligheten redan talat för högt för att kunna förbises, roades nationen med löften. De två husen upplystes, att ehuru några fel visserligen, på grund af förslagets nyhet blifvit begångna, så voro alla omsorger tagna för framtiden. Nya befallningar hade blifvit expedierade, nya anordningar gjorda, af hvilka allmänheten ännu ej kunde få del, men hvilka snart skulle visa sig undanrödja alla anledningar till klagan. Inom en vecka eller två och sednast till jul, skulle armåen vara rikligen logerad, väl klädd, ymnigt född och alltför ömt omhuldad. Det skulle bli dupletter af allting och af alla möjliga alternativer hade för dubbel säkerhets skull båda blifvit sakttagna. Vid den tid dessa löften afgåfvos voro de största olyckorna, i hvilka ministerens försvar sökte en ursäkt, redan kända och uppskattade. Det var en månad efter orkanen, fem veckor efter öfverrumplingen vid Inkerman och sju veckor efter förlusten af den hårda vägen från hamnen till lägret genom affären vid Balaklava. Löftena gjordes icke i tysthet utan i samma klara dager, uti hvilken Europa nu åser fasorna på Krim. De gjordes för sex veckor sedan och på sex veckor är det möjligt att gå två gånger fram och åter till Krim och genom elektriska telegraserna kunna underrättelserna gå ännu långt hastigare. Hvad har nu blifvit gjordt för uppsyllandet af dessa löften? Intet — absolut intet! Arm6en är ett hus söndradt inom sig sjelft och har oundvikligen fallit, såsom en arm under sådana omständigheter måste falla. En styrelse, som leder till sådana följder och detta till trots af alla förödmjukande bekännelser och löften om bättring, är endast ett annat namn för anarki. Och anarki råder i sjelfva verket på Krim. Och så länge detta varar skola inga ministeriella fadäser, inga rop på laglydnad och fosterlandssinne