Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1855, sida 2

vud! tillbragte en god del af sin tid, fick han order att inställa sig i kapten Tauntons qvarter. I det medtagna och smutsiga tillstånd, hvari en soldat, som nyss lemnat cachoten, i allmänhet befinner sig, hade han mindre än nånsin lust att visa sig för kaptenen; emellertid var han dock ej så enfaldig att han nekade att lyda ordern, utan begaf sig bort till terrassen ofvanför paradplatsen, hvarest officerarne hade sina qvarter, medan han sönderplockade en ruska af den halm, som utgjorde den mörka kurrans prydnad och möblering. Kom in! ropade kaptenen, då han med sina knogar knackade på dörren. Menige Richard Doubledick tog mössan af, gjorde ett steg framåt samt kände tydligt, att de mörka klara ögonen voro fästade på honom. Det var ett ögonblicks paus. Menige Richard Doubledick hade stoppat halmen i mun: nen, hvarigenom han var nära att qväfvas. Doubledick, sade kaptenen, vet du hvem du far efter? Efter djefvulen, herr kapten! stammade Doubledick. Ja, svarade kaptenen, och det mycket snart. Menige Richard Doubledick vände i munnen halmen från det svarta hålet samt gjorde I en ömklig bisallsätbörd. (Forts.)