Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1855, sida 2

Den 8 Februari. Att under förhållanden, sådane som de talrika brefven från Krim uppdaga, hela Engelska Nationen känner sig fattad al sorg och harm, och att denna sednare känsla fallit så tungt på den Ministeres hufvuden, under hvilkens styrelse sådant kunnat ske, är ganska naturligt. Fåfängt må man trösta sig med, att samma oerhörda saker inträffat äfven under föregående krig. Hvad af sådan art som inträffat förr, får icke ske nu. Den ökade aktningen för menniskolif förbjuder och fördömmer det gamla föreställningssättet, att betrakta soldaten såsom kanonmat. Den väckta allmänna uppmärksambeten, den argusögda pressen tillåter icke längre att sådana gräsligheter insvepas i mörker, som fordom passerade ostraffadt, men som nu måste bringas till undersökning och sträng räfst, derest icke den allmänna förtrytelsen skall bringa rentaf uppror i landet. Också fortsätter Times med oblidkeligt allvar, att bringa styrelsen till ansvar för de oerhörda försummelser, genom hvilka den tappra, härdiga, utmärkta armsen på Krim blifvit bragd i den belägenhet, att om sjukligheten sortsar såsom nu, så skola till den 15 Mars, af de 15 å 17,000 man, som ännu finnas öfriga, endast Lord Raglan och hans staf finnas öfverlefvande. uFör vår del, utropar Times, två vi våra hander för hvad som kan hända under en sådan ledning af krigsangelägenheterna. Om Styrelsen, om Underhuset, om Brittiska folket soredraga att sälja sig sjelfve åt aristokratien och genom aristokratien åt fienden, så är det deras ensak. Vi två våra händer för detta nationella sjelfmord. Allt hvad vi kunna göra är att protestera och varna, och det skola vi icke upphöra att göra, ehuru vi hittills hafva gjort det förgäfves.