Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1855, sida 1

Stamning, utmärkes gäckeriet ndtligen af medveten vanvördnad eller förakt mot föremålet; såsom yttre handling likaledes af den yttrada uppsåtliga vanvördnaden eller föraktet. Den afgörande betydelse, hvilken sinnesstämningen hos den handlande eger för detta brotts tillvaro eller icke tillvaro, förorsakar ofta stor svårighet vid afgörandet om en handling verkligen bör hänföras till detta brott eller icke, men ålägger ock den samvetsgranne bedömaren en desto större försigtighet. En fanatisk protestant och en fanatisk katholik betrakta ömsesidigt hvarandras gudstjenst, såsom gackeri med Guds ord och sakramentet. Med något mera upplysning erkänna de ömsesidigt, att så väl den ena som den andra bekännelsens guds tjenst kan vara och lyckligtvis är en handling af djup, innerlig fromhet, således långt ifrån gåckeri. Cäckeriets brottslighet beror för öfrigt till en gou del på beskallenheten af det föremål, mot hvilket gackeriet är riktadt. I förhållande till ett i sig sjelft heligt föremål, såsom sakramentet, är det ett brott af grof art, en ur allmänna vettets, likaväl som ur allmänt religiös och sedlig synpunkt, i hög grad förkastlig handling, en handling, hvilken, åtminstone då den upprepas oaktadt varningar, stämplar sin utöfvare såsom ett moraliskt afskum, otillgänglig för religionens, sedlighetens, samvetets enklaste bud. Med blicken fästad på sanningens och rättvisans lag, fråga vi nu: hvilka äro de grunder, som berättiga en lagskipande eller lagstiftande myndighet att med detta moraliskt vanårande namn belägga ifrågavarande handlingar och att sålunda moraliskt brännmärka alla dessa, må vara, ur den kyrkliga och borgerliga ordningens synpunkt klandervärda medborgare, hvilka af verklig eller förment samvetsnöd tilllåtit sig eller komma att tillåta sig sådana handlingar. För vår del, vi bekänna det, äro vi icke i stånd att för ett sådant förfarande utfinna nägon tillfredsställande grund. Om vi för att ej trötta genom allmänna, för en del läsare möjligen mindre lättfattliga, begreppsbestämningar, genast vända oss till de, visserligen högst beklagansvärda förhållanden, som gisvit närmaste anledning till ifrågavarande lagbeslut, så visar sig för våra ögon en uppenbar och oförsonlig strid mellan verkligheten och den beteckning samma verklighet erhåller genom ifrågavarande lagbeslut. Långt ifrån att det förvaltande och anammande af sakramentet, som de så kallade separatisterna i Hudiksvall, Orsa och flerstädes sig tillåtit, skulle i allmånhet bära karakteren af åsyftad vanvördnad mot de heliga sakramenten, så ådagalagga tvertom alla de domstolsransakningar i dessa mål, hvilka vi varit i tillfälle att lära känna, alt en sinnesstämning fullkomligt motsatt all vanvördnad mot det heliga sakramentet, uppenbarat sig i allmänhet hos dessa separatister vid så vä! förvaltningen som anammandet af sakramentet; att följaktl. så vidt dömas kan af sjelfva yttringen deras handlingssätt i detta hänseende varit så långt som möjligt aflägsnadt från gäckeri.) ) Ehuru vi icke, vid bedömmandet af ofvannämnde företeelsers art, anse oss kunna eller böra såsom —ö — H—ä—2— ——