Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1855, sida 2

gaf mig ur staden, och allt gick lyckligt och utan miasta äfventyr. Under vågen anförtrodde den gamla i mitt förvar ett litet skrin, hvilket hon sade innehöll den lilla flickans dyrbarheter, och egnade barnet en vård och en uppmärksamhet, som ganska tydligt bevisade att det hade helt andra lesnadsvanor och behof, an vanliga vilkor medgifva, gaf hon styrka åt verkligheten af de förhållanden hon redan antydt. Vagnens enformiga rullande! tröttade och söfde den lilla flickan, så att hon kunde slumra bort hela timmar i sin vakterskas armar. berunder berättade den gamla qvinnan tid efter annan, med ålderdomens språksamhet, ehuru med ett visst slags förbehållsamhet, både sina egna öden och hvad som rörde den lilla. Sjelf hade hon i sin tidiga ungdom kommit ut till Polen med prinsessan Anna, som hennes spetstvätterska och hade i hög grad vunnit sin furstliga matmors bevågenhet. Sedan hade hon alltjemt bibehållit sig i den kungliga familjens tjenst, tills hon nu på sin ålderdom blifvit ombetrodd vården af det barn hon nu medförde. Detta var panten af den förra kardinalens, den nu regerande konung Johan Kasimirs kärlek till en af Polens skönaste och mest högättade döttrar, Anna Slusczankas, hvilken, då hon aldrig kunde hoppas en äktenskaplig förening; med sin älskare, hade gift sig med kronkansleren Radzicjovsky. Denne, hvilken hon målade som en man med ettuppblossande sinne lag, hade, då han upptäckte sin makas sordna förhållande tilll Johan Kasimir, öfverlemnat sig till svartsjukans fulla raseri och hotat att låta mörda barnet, som var frukten af hans makas svaghet och som egde hennes hela hjerta. Men dess tillslyktsort var honom obekant. På dess fortfarande förhemligande berodde således barnets säkerhet. Emellertid, och under det kronkansleren var borta, såsom man trodde för en längre tid, och kandinalen befann sig i Rom för ett tillfälligt uppdrag, hade den lillas moder rest att besöka: en sjuk broder i Galizien. Under tiden fick hon afen fransysk yngling, som stod i kardinalens tjenst, och som ofta gått med. bud och gåfvor till den lilla, veta att kronkansleren var återkommen, samt att han upptäckt barnets tillhåll hos henne, och; troligen hade något ondt i sinne, såsom en af hans folk låtit undfalla sig. Vid denna underrättelse hade flykten synts henne som enda råddningsmedlet, och den så skyndsamt och hemligt som möjligt, emedan hon icke visste någon att förlita sig till, icke ens till den fransyske ynglingen, som gifvit henne varningen, eme