Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1855, sida 2

— är att Ryssarne bättre än Engelsmännen åtminstone äro sförsedde med vinterkläder. Under sorutsattning, att dessa begge omständigheter förhålla sig så som vi aom vi antagit, berättiga de till den slutsatsen, att helsotillståndet öfver hufvud taget bör vara bättre inom ryska, än den allierade armåen. Betydliga ryska förstärkningar äro på väg tiil Krim, om man ock icke får taga så alldeles för kontant att det är hela -femtio bataljoner, under det vinterstormarne försinka ankomsten af de allierades förstärkningar. Slutligen ser det ut som om den på Turkarnes landstigning vid Eupatoria och opererande från denna punkt byggda nya salttägsplanen lidit en rubbning eller åtminstone ett uppskof. Huru mörkt det än torde se ut för de allierade, bör man likväl icke misströsta om den goda sakens slutliga seger. Ingen anledning finnes till den förmodan, att någon fara existerar för de allierade att blifva förjagade från Krim eller nödgas att upphäfva belägringen. Hvad de hafva att befara synes vara att de ännu någon tid nödgas iakttaga denna observerande ställning, som så tär och slappar deras krafter. England och Frankrike äro dock så rika och mäktiga länder, hafva att bjuda öfver så väldiga reserver, att de, så vidt någon möjlighet finnes, icke skola förfela det mål, som de satt sin heder i pant på att vinna. Någon bättre vänning i sakernas gång på Krim torde dock knappt vara att emotse, innan den engelska öfvergeneralen, den för sin höga post olämplige lord Raglan, ersättes genom en yngre och dugligare general. Under det Rysslands eftergifvenhet allmänt betraktas med misstroende och vestmakterna för alla händelser visa sig fast beslutne att, till hvad pris som helst, eröfra Sebastopol, kunna utsigterna, långt ifrån att sägas vara sredliga, snarare anses hantyda på ett allmänt europeiskt krig. Såsom ett förebådande tecken dertill äro vi böjde att anse Sardiniens allians med vestmakterna. Att en stat med Sardiniens, från händelsernas skådeplats afskiljda läge af vestmakterna indrages i deras förbund, tycks antyda att desse förutse och rusta sig till en storartad kamp, under hvilken ingen makt i Europa tillåtes bibehålla sin neutralitet. Det är ock helt naturligt, att i ett krig som detta, der de största och vigtigaste principer äro med ispelet, det förr eller senare kommer der. hän, att hvarje stat måste taga sitt parti antingen för eller emot. Ett undantag tror man likväl komma att göras till sördel för Belgien, hvars neatralitet har i England en kraftig förespråkare och beskyddare. Blir kriget långvarigt, lär dock icke Belgien eller undgå att indragas i dess hvirfvel. Sardiniens anslutning till vestmakterna beberattas vara ett verk af Napoleons förtrogne Persigny. Vilkoren äro ännu icke kända. En korrespondent i Presse berättar, innan traktaten undertecknats, att transportkostnaderna för den sardinska armbkorpsen skola bäras af vestmakterna, men underhållskostnaderna af Sardinien sjelst, som anskaffar medel dertill genom anskaffande af ett lån, hvars negocierande man skulle söka att underlätta så mycket som möjligt. ORIENTEN. Den omnämnda korrespondensen i Morning Herald srån Krim lyder som följer: ,Det giss en försumlighet som ej något kan rättfärdiga och öfver hvilken alla — soldater så väl som officerare — klaga och det i uttryck, som icke kunna missförstås elles missaktas. Jag menar den fullkomliga likgiltighet, som flertalet af våra generaler visar derför, om det går deras folk väl eller illa, om de lefva eller dö. Jag har i det längsta undvikit att vidröra denna punkt, men det missnöje, som derigenom förorsakats i lägret, är så bittert och så vidt spridt, att jag är öfvertygad att det redan uttalats i enskilta skrifvelser. Uvarje officer upprepar nästan samma anmärkningar och af alla generalerna är lord Raglan den, hvilken klandret förnämligast drab—— —— jag brinner af åtrå att vinna en gång förut b honom öppen. ö Oaktadt den