— Vare det långt ifrån mig att misskänna detta! Tvertom anser jag att våra pligter till er äro större än söners, emedan hvad en fader gör för dem föreskrifves af hans naturliga känsla, men ni har deremot handlat endast af ädelmod, hvarför hvarje olydnad mot er vore ett förvägrande af detta. Jag kan med dessa tänkesätt ingenting säga till min broders försvar eller urskuldande, men vågar icke dessmindre anropa er för hans skuld.