Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1855, sida 1

kurmethod. Den är utomlands ofta försökt. ... Sverige har insändaren, bland andra, flera gånger användt densamma alldeles oblandad, utan att likväl derutaf kunna anföra några glänsande resultater. Det vore derföre af stor vigt, om D:r Lagberg behagade framlägga en ordentlig tablå öfver de af honom vunna resultater utaf vattenbehandling i denna svårhandterl liga och till sitt väsen mystiska sjukdom. Men icke är det uog att anfora tvenne exempel på lycklig utgång (förutom ett, som ändade med döden), och sedan utropa: företeelser som dessa äger man i hundradetal lv Och härmed taga vi tills vidare afsked af Professor Bonsdorff. Doctor Lagberg och recensenten, med tillönskan, att den forste må fortgå med sin vetenskapliga vattenkur, den andre nyttja en smula mindre 5gift i nästa häfte af ,Helsovännen, och den tredje, att han må läsa bättre öfver till nästa gång. Ouartus. Oaktadt, såsom ofvan är yttradt, åtskilliga af ins:ns giftigaste uttryck blifvit utstrukna står dock tillräckligt qvar, för att bringa äfven en rätt godsinnt motpart i en smula humör, men då vi nu lyckligtvis ej äro särdeles ömtålige i den vägen, skola vi med allt lugn försöka ett litet genmäle, utbedjande oss, att den hetlefrade ins:n ville också å sin sida åhöra oss med mera lugn än han hittills visat. Att vi härvid icke kunna inlåta oss i någon rent vetenskaplig strid, faller sig af sig sjelf, då vi ej speciellt studerat läkarekonsten, icke ens den vigtiga del deraf, som heter: receptskrifningskonst; men oaktadt vi således i ämnet tillhöra prosanum vulgus, d. ä. den råa massan, så afsäga vi oss dermed ingalunda rättigheten, att både fatta ett omdöme och uttala det rörande lakarekonstens allmänna grundsatser, hvilka lyckligtvis ej kunnat så döljas inom det lärda skråets mysterier, att icke äfven den olärde kan i någon mån tillegna sig och uppfatta dem. Vi anse oss så mycket mer berättigade att häröfver tänka och tala, som erfarenheten visat, likamycket inom medicinen, som inom theologien, philosophien, m. fl. vetenskaper, att då en ny, sannare lära uppstått, så har den framgått och blifvit segrande, icke genom vetenskapsmännen, utan till trots af deras envisa motstånd. Och hvilka äro de då, som gifvit reformen seger? Jo — just den okunniga massan, hvars sunda förstånd varit mottagligt för sanningen, då det ej på förhand varit intvingadt i en bestämd tankegång. Detta är historiens erfarenhet om alla reformer, och sednast hafva vi erfarit detta genom kallvattenkurens segrande framgång. Det var icke en medicin doctor, som gaf upphofvet till denna för menskligheten välgörande kurmethod, utan detvar en bonde. Det är icke medicinens lärde idkare, som befordrat denna kurmethod i Sverge, oaktadt en läkare, d:r Lagberg, varit dess förkämpe, ty det dröjde ganska länge innan hrr medici skänkte vattenkuren annan uppmärksamhet än medömkans öfverlägsna småleende, och flertalet af skrået stå ännu i denna stund på samma ståndpunkt. Men vattenkuren gick fram, derför att den okunniga mängden såg dess välgörande verkningar, ty det är så med oss okunnige, att vi föredraga att blifva botade äfven mol konstens reglor framför att förderfvas eller dö enligt samma konsts reglor. Då vi ej anse otänkbart, att d:r Lagberg sjelf besvarar de mot honom här af ins:n sramkastade grofva tillvitelser, kunna vi be— bb —