handla denna del af uppsatsen i all korthet. Utan att gilla den hästighet, hvarmed d:r L. i sina skrifter ofta uttalat sig mot den allopathiska, eller af honom s. k. gift-medici nen, så kunna vi dock ganska lätt fatta och måste på denna grund äfven ursäkta denna hastighet. D:r L. har under sin mångåriga praktik, årligen, att icke säga månatligen, ja dagligen, haft den sorgliga pligten, att emottaga patienter, som till följd af en olycklig medicinsk behandling blifvit bragta i nära nog upplösningstillstånd. Detta har isynnerhet varit sallet med personer, som genomgått merkurialbehandling, hvarigenom de kanske blifvit för ögonblicket skenbarligen botade, men hvaraf sedermera de betänkligaste sviter uppkommit. Sådana sjuka anlända ofta till kallvattenkuren i Söderköping, sedan de af andra läkare blifvit förklarade, såsom det heter, obotliga, eller utan allt hopp. Den som sett de gräsliga gestalter, som så infunnit sig, att söka sin sista räddning vid kallvattenkuren, och som tillika känner att sjukdomen kunnat lätteligen botas, derest vattenbehandlingen blifvit genast använd, och att således allt detta svåra lidande varit följden af en origtig medicin — den må väl, derest han har ett hjerta för medmenniskors lidanden, uppfyllas af harm öfver den behandling, som härtill varit vållande. Och att steget ifrån en sådan rättmätig harm till en måhända obillig och orättvis, är ganska kort, särdeles för lisliga naturer, derom torde ins:n sjelf icke sakna erfarenhet. Hari ligger, såvidt vi förstått personen och sakerna, förklaringsgrunden och ursäkten för den hästighet, hvarmed d:r Lagberg angripit och angriper en medicin, af hvilken han skådat så många och så fruktansvärda misstag och missbruk. Att han i detta hänseende kan hafva slagit öfver målet, vilja vi, såsom sagdt är, icke bestrida, — det är något som inträsfar med hvar och en, som är enthusiast för en sak — men att han derför skall utsättas för sådana omdömen, som prof. Bonsdorll och äfven ins:n om honom uttalat — det blir å andra sidan orättvist, och något ändå värre, då det sker med kall beräkning. Att, då man uppger sig stå på den lugna forskningens och det opartiska bedömandets grund, kalla en man sådan som Lagberg för dels icke tillräk nelig, dels en hycklare, att ej tala om hans okunnighet, Åc., — det är icke blott orättvist, det är och blir — oförskämdt, af hvilken det vara må. Det var en hufvudtanke i vår anmälan af dr Lagbergs sista arbete, hvilken vi hade önskat ins:n upptagit med mera sans och bättre skäl än han här ådagalagt, nemligen frågan: huruvida vattenkuren lämpligen kan och bör förenas med den allopathiska medicinen, likasom öfverhufvud taget: huruvida alla de olika medicinska systemerna kunna på något sätt sammansmälta, så att man antingen utöfvar dem ömsevis, eller vid olika sjukdomar eller ock uppgör ett nytt system, som lånat något från dem alla. Utan att vi direkte anse ett sådant nytt eklektiskt system inom läkarekonsten omöjligt, förefaller det oss dock, som vore en sådan sammansättning icke lättare inom medicinen an inom andra vetenskaper. På samma grund nemligen, som vi anse otänkbart att en sann religion kan uppstå genom sammansättning af kristendom, judendom, mahomedanism, m. fl. religionssystemer, eller ett sannt philosophiskt system genom sammansättning af pantheism, idealism, supranaturalism, m. m.; på samma grund har det synts oss, att svårligen elt sannt medicinskt system skall kunna uppstå genom sammansättning af allopathi, homöopathi, vattenkur, mesmerism, m. m. Vi finna det ej otänkbart, att alla de olika systemerna en gång skola kunna uppgå i en högre enhet, men innan detta kan ske, måste de hvart och ett hafva utvecklat sig till sina yttersta konseqvenser. Vi frukta alltså ingalunda den mycket klandrade ensidigheten, ty den är i de flesta fall betingad af sakernas nöd —70—ä 2 —