Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1855, sida 3

Styckegods. I ett nyligen utkommet arbete af en engelsk dame, som vistats tio år i Ryssland, läser man fö jande för de ryska sederna karakteristiska anekdoter: Den fransyska temsacoant jungfrun. En förnäm rysk dame hade låtit efterskrifva åt sig en fransysk kammarjungfru, då, såsom bekant, de förnäma ryssarne äro svaga för alla fransys ska moder. En dag, då kammarjungfrun kammade sin frus långa här, råkade hon göra hennes ömtåliga hufvud någon smärta. Frun vände sig om och gat kammarjungfrun en örlil. Men fransyskan, som just vu höll alt fruns hår i sin hand, för att börja fläta detsamma, fattade det hårdt och återgäldade örnlen genom ett dugtigt slag med hårdorsten på fruns öron. Man torde föreställa sig, att hon genast skulle hafva blifvit grundiizt strassad, genom att skickas till pol sen eller atmiastone afskedas ur tjensten. Men långt derifrån. Den unga fransyskan kände ryska sederna alltfor vä! för att ej känna hvad hon i detta fall riskerade. Hon visste mycket väl att hennes fru ej skulle våga att kompromettera sig sjelf genom att anklaga henne; ty det skulle hafva blifvit en outplånlig skam för frun sjelf att hafva fått ett slag (då det skedde på annat ställe än i Grefve Orloffs polisrum) och särskilt af ett tjenstehjon. Frun dersore ej blott tog bela saken luant, utan skänkte dessutom sin kammarjungfru 30 silfverrubel och en ny klädning, för att köpa hennes tystnad, samt behandlade henne sedermera med mycket större aktning.