Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1855, sida 3

Spionen. Till Archangel kom en gång en dösstum herre på besök. Han hade introduktionskort till de förnämsta familjer och mottogs väl vid guvernörens bord. Hans angenäma och belefvade väsen, i förening med hans olycka, väckte för honom allas intressen och ejorde honom till allas gunstling. Han kunde läsa fransyska, tyska, ryska och polska, var en god konstkännare och visade flera vackra teckningar af sin egen hand. Två å tre gånger öfverraskades jag af ett uttryck i hans ansigte, som röjde mera förstand än man kunde vänta, då samtalet sordes på hans rygg. Först tre år efteråt fick jag händelsevis höra hans namn omtalas i Petersburg. Han var en af styrelsens spioner. Utan tvifvel var han val betald, för att kunna ålägga sig den sjelfbeberrskning, som en så svår rol kräfde. neYAR upprigtis het. Samma dag nyheten anlände om Odessas bombardement var sors:n iobjuden till en middag. Under hela middagen, vid hvilken några generaler och andra officerare samt förnäma fruntimmer voro närvarande, talades endast om de ryska vapnens underbara segrar. Det fanns dock, enl. förf:s öfvertygelse, icke en enda person, som trodde ett ora häraf. Men huru skulle man kunna betvifla kejsarens utsago? Den som det gjort, hade kunnat råkat ut för samma missöde som den förnäma dame, som fick ris på gref Orloffs embetsrum, hvilken dame vår förf. ofta sett i sällskapslifvet. Landsmaninnor I Constantinopel. Sv. Tidn. berättar att bland de fruntimmer, som begitvit sig till Turkiet, för att vårda sjuka och sårade krigare, äro äfven tvenne unga döttrar af öfverdirektör Almroth i Stockholm, hvilka i April månad rest ut till Schweiz och i Lausanne gjort bekantskap med en eng. prest Blackwood och hans familj, vid ett tillfälle då den förre uppträdt i evangeliska föreningen och talat för att åvägabringa ett sammanskott ät de förföljda kristna i svenska provinsen Dalarne. Blackwood blef sedan anställd som prest vid hospitalet i Skutari och de två svenskorna fingo, på begäran, af eng. regeringen tillstånd att som sjukvårderskor dit medfölja, ett medsifvande, som blifvit nekadt många förnäma eng. damer, emedan hospitalet ej rymmer flera sjuksköterskor. Eget testamente. En i staden Bern i Schweiz nyligen afliden gymnastiklärare vid namn Clios afled nyligen och efterlemnade ett originelt testamente. Han testamen erade nemligen flere icke obetydliga summor till staden för allmännyttiga ändamål, med det uttryckliga vilkor att hans skelett skulle uppställas i stadens naturhistoriska museum såsom ett uppenbart bevis på de gymnastiska öfningarnas verkan på menniskokroppen. Sociftt zoologique daccllmsatäon. Under detta namn har förl. år i Februari bildat sig ett sällskap i Paris, som har till syfte att anställa undersökningar om, hvilka för det menskliga samhället nyttiga djur som från andra verldsdelar kunna lämpa sig att införa i vår. Ett sådant syfte förtjenar all möjlig uppmuntran och erkännande. Dock vore det måhända önskligt, att detsamma erhölle en passande utvidgning genom att omfatta icke blott de djur, hvilka kunna anses nyttiga och angenäma för menniskan, utan äfven de träd och plantor, hvilka likaledes kunna tjena till nöje och trefnad för både menniskor och djur. Ett sällskap af så omfattande natur borde jemväl i hvarje land hafva en silial-förening. Bland de djur sällskapet redan sökt acklimatisera, förtjenar isynnerhet nämnas ett slags långhåriga bufflar med hästsvansar, kallade Vaks, hvaraf hr de Montigny, fransk konsul i Shanghae, i Frankrike infört en hjord, bestående af 12 individer af trenne olika arter. Genom deras långa, sina, mjuka ull tasla de med fåret, genom deras styrka med lastdjuren, och genom deras mjölk med kon. Bla Fjällräf. Et exemplar af en ej blott i Skåne utan äfven i hela medlersta och södra Sverige ganska sällSynt djurart, neml. en hona af blå fjällräf Canis Lagopus) sälldes sistförslutne Nyårsaftan af jägaren Nils Larsson i Skåre. Nämnde djur hade redan blifvit observeradt i September månad och anträffades på flera ställen inom Maglarps församling. Dess hufvudstation var en större stenhop, belägen omkring 100 alnar från hafsstranden och hvarest den äfven päträtfades vid dess fallande. — Denna djurarts egentliga hem är i de nordligaste delarne af gamla och nya verlden. Sålunda förekommer den i stort antal på Grönland, Island, Spilsbergen, i norra Amerika, Siberien, nordligaste delarne af Ryssland och Skandinavien m. fl. a. st. Dess hufvudsakliga föda består i fjäll-lemlar, harar, ripor. myroch fjäll-pipare, samt andra arktiska sogelarter. Från sina nordliga stamhäll företager Fjällräfven understundom långa vandringar i massa till sydligare trakter, troligen i brist af födoämnen. Dylika emigrationer hafva äfven i Sverige blifvit iakttagne t. ex. år 1832, då 40 å 50 Fjällräfvar skjötos, bland hvilka dock blott en enda Blåräf fanns, Äfven 1841 fälldes flera vanliga och en blå fjällräf i närheten af Lund. I pelshandeln har den vanliga Fjällräfvens skinn obetydligt värde, ) å 2 rdr, men den blå varieteten betalas deremot vida mer.