Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1855, sida 3

till ära ämnade afskjuta, och, på det all olycka under hans bortovaro måtte förekommas, hade han, utan att förut förse pistolen med knallhatt, förvarat den å ett ställe. der hans yngre och mindre förståndige bröder ej borde kunna åtkomma den. Dock lyckades detta dess värre alltför fullkomligt, ty de funno likväl det olyckliga instrumentet och började den ene efter den andre af de tre eller fyra hemmavarande gossarne att med detsamma exercera och göra försök att rigta och skjuta. Skottet kunde naturligtvis ej afbrinna då ingen knallhatt fanns påsatt, men under det man som bäst haröfver beklagade sig, bortskyndade en ännu yngre broder, 8 år gammal, genomsökte en del gamla lådor och andra gömmor samt fann slutligen, till sällSkapets stora glädje, en knallhatt. Nu anstäldes nya försök; pistolen klickade visse ligen första gången, men andra gången afbrann skottet och träffade den 14 årige gossen i magen. Läkarehjelp anskaslades så tidigt som möjligt, men ingenting var att vidgöra. Provincialläkaren Dr Virgin har å liket anställt obduktion, som visat, att döden genom skottet varit en oundviklig följd. Så lätt går det ibland att komma ifrån denna verlden. Under nu hänsvunna Jul skjöt man ständigt om aftnarne i alla knutar äfven här i staden och det är bestämdt icke de skjutandes fel att ingen olycka skett. Väl vore om för framtiden någon verklig sträng åtgärd kunde vidtagas i och för stäfjande eller åtminstone afkylande af denna, såsom vi skulle vilja kalla den, skottaflossningsfeber. LINKÖPING den 13 Jan. Den 6 dennes kl. om kring 7 e. m. utbröt vådeld i södra ladugården till säteriet Hosgarden i Hofs socken, Göstrings härad, hvarigenom en större loge med lador, ett kostbart tröskverk, ett oxhus samt tvänne rågdösar af omkring 1000 rökar, en korndös, innehållande 950 rökar, jemte i husen förvarad otröskad säd samt hö och halmsoder, oaktadt hastigt tillkomne släckningsanstalter, under stormväder, inom några timmar lades i aska. Elden, som börjat i den ena på träds ällning uppsatta sädesdösen, synes vara anlagd. Vid hållen undersökning kunde dock icke anledningen till branden upptäckas. Husen voro försäkrade i Allmänna Brandförsäkringsverket för byggnader å landet samt säd och foder uti länets Brandstodsbolag. Genom ansträngningar vid eldsläckningen räddades ett för faran blottstäldt, ganska stort maga sinshus, men åtskillig icke försäkrad lösegendom gick för egaren hr J. G. Swartz förlorad. Från samma stad skrifves: Kronolänsmannen inom Skärkinds härad, herr Bersell har tagit i beslag hos Anders Svensson i Kåknö, Östra Ryd socken, en bränvinsredskap om 20 kannors rymd med fast bröst, hatt och tvenne pipor i l:sta klassen, samt hos Sve: Olof Larsson i Kulla, Gistad s cken, en bränvinspanna om 223 kannor med fast bröst, hatt, kylare, 3:ne rör och mäskvärmare af träd, med ett derigenom anbragt kopparrör, hörande till 2:dra klassen, emedan de under sistlidne November månad tillverkat bränvin utan att dertill ega rättighet. — Kronolänsmannen, hofäåttskommissarien Stenmark har, under pågående oloflig bränvinsbränning, den 30 sistl. December tagit i beslag hos bonden Alfred Andersson i Mogarp, Sya socken en bränvinspanna om 25 kannor i 2:dra klassen, samt den 31 December hos bonden Nils Andersson i Bockarp af Mjölby socken en ostämplad redskap, som vid anställd uppmätning befunnits innehålla 64 kannor, jemväl i 2:dra klassen; varande båda dessa redskaper af obetydligt värde, såsom åtminstone det sed nare, förfärdigadt för det mesta af jernbleck. Dessutom har herr Stenmark till nästa ting stämt och tills vidare seqvesterat bränvinsredskapen för egaren af Uljebergs egendom i Wiby socken, Anders Peter Larsson, emedan han sortsarit med bränvinsbränningen 9 å 10 timmar inpå den förbjudne tiden. WEXJÖ den 12 Jan. I Tisdags hade en gosse om 12 år från ett af Fyllerydstorpen i närheten af staden blifvit skickad ett stycke från boningshuset för att hemta litet ved. Stadd på hemvägen möter han en varg, af hvilken han anfölls. Han kastade då ifrån sig vedknippan och slungade ett vedträd mot vargen, hvilken träslades på benet. Vid vargens tjut och gossens skrik ankommo ännu flera vargar, ända tills de utgjorde ett antal af 7 stycken, mot hvilka gossen ej hade annat försvarsvapen än en händelsevis påträffad stör, hvilken han under idkeligt skrikande svängde omkring sig. Några personer, som kommo farande utåt den närbelägna vägen, hörde ropet och skyndade till stället, der de blefvo vittnen till den olika striden. Vargarne aflägsnade sig, och den hjeltemodige gossen återfördes till hemmet; men den häftiga neryskakningen har dock Så kraftigt verkat på honom, att han åtminstone i går ännu var sängliggande utan att hafva kunnat förtära något. Vi berätta denna sällsamma tihidragelse, såsom vi sjelfva af trovardiga personer hört den omtalas. Norrköping den 13 Jan. Vi hafva åter att for våra läsare berätta en af dessa tilldragelser, som framställa menniskonaturen i hela dess förvandhet och uselhet. Natten emellan d. 10 och I1 dennes tilldrog sig hos en hemmansegare i Westerby by af Skärkinds s:n, att en af drängarne, liggande i samma rum som deras husbonde gickutiendast en rock och utan sotbekladnad, då han varseblef ljusi visthusboden och genast, sruktandeembrott af tjufvar, hvilket äfven var händelsen, derom underrättade sin husbonde, en äldre man. Derefter begifver sig drängen ånyo ut och ser då en person flyende ifrån boden, hvilken person drängen, ehuru såsom nyss nämndes, endast iklädd en rock, förföljer och lyckas alt sasttaga, omkring 400 alnar ifrån byn, och hålla, till dess husbonden hinner honom till hjelp. Drängen fattade tjufven i kragen, för att leda honom tillbaka till byn, och husbonden gick efter för att skjuta på. Den gripne går villigt med, men upptager obemärkt under tiden en knif, vid hvars anblick drängen förskräckt släpper sitt tag och varnar husbonden, som emedlertid ej hör detta. Då stöter tjufven in knifven i den gamle mannens mage, gifver honom dessutom flera hugg i hals och hufvud, samt lyckas på detta sätt göra sig fri från sina obeväpnade antagonister och komma på flykten, utan att dessa våga vidare förfölja honom. Då husbonden skulle gå öfver en gärdesgård — och, underligt nog, då först —, märker han att han blifvit sårad i magen, i det att hela tarmhylset föll ut. Vid ankomsten till byn sågs ur visthusboden utspringande en tjuf till, som dock förgäfves eftersattes af de andre drängarne. Läkare efterskickades och fann magen upprispad 10 tum långt och alla tarmarne utsallna samt den sårade i svåra plågor och hopplös belägenhet. Tarmarne instoppades emellertid och magen igensyddes. De hugg bonden fått i hals och hufvud, voro ej af farligare beskaffenhet. Tio å tolf fläskskinkor och en mängd läder funnos utkastade ur boden, ur hvilken tjufvarne dock ej hunnit medtaga något. utan tvärtom qvarlemnat en väst.