Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1854, sida 2

— Var god och sitt, mina damer. Hvad besalles? frågade den förekommande egaren af etablissementet, som med sin stora hvita halsduk och dess sirliga knut, liknade ett dåligt Porträtt af en gentleman vid expositionen i the Somersethouse. — Jag skulle vilja se på något silke, svarade mrs Malderton. Strax, min fru. — Mr. Smith! Hvar är mr. Smith ? — Här, Sir, ropade en röst från bakgrunden af boden. — Var god och skynda, mr. Smith, sade köpmannen. Ni är aldrig tillhands när ni behöfs, min herre. Mr. Smith, sålunda anbefalld att använda all möjlig skyndsamhet, hoppade öfver disken med stor vighet, och placerade sig framför de nyligen anlände kunderna. Mrs Malderton uppgaf ett svagt anskri; miss Teresa, som lutat sig ned för att tala vid sin syster, upplyftade hufvudet och skådade — Horatio Sparkins! . Vi vilja draga en slöja, såsom novellförfattare säga, öfver den scen som soljde. Den mystiske, silososidke, romantiske, metafysiske Sparkins — hån, som för den intressarta Teresa varit det sörkroppsligade idealet af unga hertigar och poetiska storheter i blåa sidenmantlar och dito dito tofflor, om hvilket hon