Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1854, sida 2

af ett dylikt sörbund? Om åter hjelpen var sörenad med ett eller annat vilkor, t. ex. genom att göra de så kallade syra punkterna till grundlag, så hade traktaten icke det ringaste att betyda, och man borde alldeles icke tänka på ett verkligt understöd. England måste veta, om Österrike verkligen ville handla, eller blott spela den iakttagande åskådaren för att slutligen draga fördel deraf; vidare om förbundet var ett offoch defensivt förbund, om Osterrike liksom Frankrike ville låta sina trupper besegla alliansen med sitt blod. Han för sin del ville alldeles icke höra talas om någon österrikisk hjelp, om de fyra punkterna eller en hemlig artikel, utan önskade att England i förening med Frankrike skulle lösa denna stora fråga samt derigenom grundlägga och uppråtthålla Europas civilisation. Lord John Russel svarade härpå, att han aldrig varit öfvertygad om, det Österrike följde den politik, som dess pligter mot Europa ålade det. Men af en så försigtig makt som Österrike hade man bordt vänta, att det ej underläte att fästa afseende vid, att det var utsatt för större fara under ett krig med Ryssland än England och Frankrike, hvilkas områden ej hotades af något infall. Ryska kejsaren hade hållit en ofantlig arm på benen, och efter en eller tvenne segrar vid gränsen skulle vägen till Wien hafva stått öppen för den. Först sedan Österrike ökat sin militärstyrka och träffat andra förberedelser till krig, hade det tagit första steget i förening med de allierade. Österrike hade gått ett steg längre än förr; men det hade ännu icke ens gått så långt att förklara, att det ville vara en krigförande makt, om freden med Ryssland icke var tillvägabragt vid årets slut. Det hade endast gått så långt, att, så framt kriget med Ryssland skulle utbryta, derigenom ipso facto en olffoch defensiv allians skulle inträda mellan Österrike, Frankrike och England. Dessutom hade Österrike gifvit sitt samtycke till att före årets slut taga under ytterligare öfvervägande hvilka mått och steg det skulle vidtaga med afseende på vilkoren för freden med Ryssland. Nu förstod han meningen med denna i och för sig icke synnerligt klara artikel (munterhet) på så sätt, att Österrike, så framt England och Frankrike föresloge fredsvilkoren, hvilka stodo i samklang med de fyra punkterna, och om hvilka det sjelft likaledes trodde att de öfverensstämde härmed, — att Österrike då, om Ryssland vägrade att sluta fred på denna grundval, skulle ingå en offoch defensiv allians. Han ville icke tillägga denna förpligtelse någon stor vigt och hade helt och hållet varit af den mening att Österrike i sista ögonblicket ännu alltid kunde säga: Dessa nya fredsvilkor, hvarigenom de fyra punkterna äro tolkade på ett annat sätt än vi uppfattat dem, skulle alltför mycket försvaga Ryssland och förringa dess vigt i Europa, för att vi kunna antaga att det skulle vilja ingå på dem. Så kunde Österrike verkligen tala, och det skulle då vara fritt från alliansen; men han trodde och hoppades att det vore enigt med vestmakterna i den uppställda grundvalen, som var nödvändig för Turkiets säkerhet, och att Österrikes stridskrafter, om Ryssland ej samtyckte att sluta fred på den gifna grundvalen, under nästa fälttåg skulle kämpa vid sidan af de engelska och franska. Visserligen kunde man invända, att man borde gått vidare och utverkat sådat a vilkor af Österrike, att det blifvit förpligtadt att genast sluta sig till vestmakterna. Det var lätt sagdt, att de betingade vilkoren icke varit sådana som man skulle hafva antagit: men det gällde, huruvida man skulle föredraga att afsluta en traktat med Österrike sådan som den, hvilken nu blifvit afslutad framför att alldeles icke medelst något band förena Österrike med vestmakterna. Både engelska och franska regeringarne hade ansett det för klokast att välja den utstakade vägen och ansett sig derigenom befordra krigets lyckliga utgång. Om man förenade de öfriga makterna i ett gemensamt protektorat öfver Donaufurstendömena och af sultanen emottoge en allmän förklaring till förmån för de kristne, så blefve Rysslands naturliga inflytande betydligt förminskadt, och utan dessa vilkor kunde ingen fördelaktig fred asslutas. Sedan Russel lemnat dessa upplysningar om förhållandet till Österrike, slutades diskussionen, hvarpå adressen antogs. Krigsministern hertigen af Newcastle har i öfverhuset förklarat att åtgärder blifvit vidtagna för att för framtiden bevara de allierade flottorna för sådana olyckor, som kunna härröra från ett stormigt väder. Times, som i början uppträdde så häftigt e OO ——— LL