Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1854, sida 2

—— oro redan andra kläder på väg till deras bestämmele. (Bravorop.) Order ha skickats till lord Redclisle att i Turkiet öpa 25,000 fårskinspelsar. Nya uniformer äro bestäla. Order ha gifvits att utdela extra rationer af költ, pirituosa och grönsaker. Öfver 26.000 48. chorpie afva afsändts. 4080 dussin buteljer portvin ha kickats till lazaretten. Vi afsända en komplett jernäg för att underlätta transporten af förråden, och enreprenörerna hrr Peto och Betts hafva åtagit sig att utföra detta stora arbete utan att deraf draga någon vinst. (Bravorop.) Mylords ! Jag tror vår tappra arm vara upphöjd öfver allt beröm. Det stora tålamod, hvarmed brittiska soldaten fördragit alla krigets lidanden och besvärligheter, måste skattas så mycket högre, som våra krigare icke blott haft att kämpa emot fiender med vapen hand, utan äfven måst tåla en brutalitet utan like, en den tskyvärdaste nedrighet, best. deri, att deras sårade kamrater kallblodigt mördats i sitt hjelplösa tillstånd på slagtfältet. Dessa ohyggliga nidingsdåd ha ej blott föröfvats af okunniga lifegne utan af män, som innebafva officers fullmakt. De brittiska soldaterna hafva måst kämpa mot vilda, ociviliserade kaffrar, men aldrig hafva de varit utsatte för ett slikt barbari som den ryska soldatesken låtit falla sig till last och jag tror, att de brittiska krigarne icke i nägot enda sall bevisat att de icke äro genomträngda af kristendomens anda. De hafva sastmer ådagalagt, att de såsom kristne lika mycket som såsom soldater äro dem öfverlägsna, emot hvilka de kämpa. Flottan har lemnat armåen det uppriktigaste understöd. Om det fordom rådde någon afund emellan landtoch sjömilitären, är den nu förbytt i täslan. Våra sjömän, som begrepo att de icke mera kunde kämpa för den af Nelsans bussar förvärfvade ära, då ryska flottorna undfly striden, hafva velat dela armsens mödor och ära. Det är de som vårdat de blesserade och under deltagandet i Sebastopols belägring bafva de bevisat att de äro lika tappra till lands som till sjös. (Bravorop.) Det största förtroende existerar emelian de allierade armåerna, från generalerna till de simpla soldaterna; de hafva lidit ochjkämpat tillsammans. Deras förutsägelser som sade oss vara förvekligade genom freden ha ej gått i fullbordan. Det skulle vara en förolämpning emot lord Raglan att tala om hans mod, han har visat prof på ännu större egenskaper och ingenting karakteriserar honom bättre, än det lugn hvarmed han talar om de förluster som senaste stormen förorsakat honom. Den ädle earlen har yttrat det hoppet att regeringen skulle betyga general Canrobert sin aktning genom något utmärkelsetecken. II. M. har icke inväntat någons råd för att taga detta steg. (Bravorop.) För tre veckor sedan erhöll jag befallning att underrätta lord Raglan om drottningens afsigt att tilldela general Canrobert Bathorden. (Bifallsrop.) Mylords! Jag tror att landet är beslutet att fullfölja kriget och jag gillar detta beslut. (Bravorop.) Jag ser icke omkring mig någon, som icke är af denna mening. Jag kastar mina blickar till Irland och kolonierna och finner öfverallt det mest glädjande bifall och bistånd. Armåen har ädelt fullgjort sin pligt; landet skall göra sin. Det skall vara högsinnadt och rättvist emot oss, och folk och parlament skola understödja våra ansträngningar. Jag vet att det finnes personer värdigare än vi att leda detta stora företag, värdigare än jag i synnerhet som icke är militär. Men det finnes icke för ögonblicket i landet någon general med mångårig erfarenhet. Jag försäkrar imellertid att jag ej bar något annat mål för ögonen än att föra detta krig till ett ärofullt slut. Hvarje krig har sina motgångar. Jag tror, att landet såväl som styrelsen skall veta att bära dem, som kunna inträffa. Jag går nu att nämna hvarföre styrelsen sammankallat er. Vi ämna framlägga en bill som tillstädjer att begagna milisens anbud att tjena i utlandet; vidare en bill, som bemyndigar regeringen att taga ett antal främmande trupper i tjenst; slutligen en bill om infanteriregimenternas förstärkning med 4 kompanier, så att hvarje regimente blir 12 kompanier starkt, och de begge skarpskytteregimenternas förstärkning med en bataljon hvartdera. Jag räknar på att det ej skall bli behöfligt att afvika från denna Englands ärofulla princip, den frivilliga värfningen. Detta är hvad jag hade att säga er beträffande det passerade och styrelsens afsigter för det tillkommande. Om nagon är att tadla är det hvarken armen, eller någon af dem som tjena landet utom detsamma. Vi vilja fortsätta kriget med orubblig beslutsamhet och oböjlig ihärdighet. Jag vet icke hvad man vill säga med betänksamma råd. (Bravorop.) Vi skola icke förkasta fredsförslag, men vi vilja endast en hederlig fred. Vi hysa ett fullkomligt förtroende till armåen, vårt ädla land och vår högsinte bundsförvandt. Vi hysa äfven förtröstan till honom som styr verldens öden och vi hoppas att föra denna kamp till en lycklig utgång. Det beror ej af oss att bestämma den tid som kampen skall vara, men vi skola endast sluta den för att betrygga Europas civilisation och folkens säkerhet emot en djerf angripares tilltag. (lhållande bifallsyttringar.) Sedan vi nu temligen utförligt återgifvit de begge anföranden, på hvilka vi anse det ligga mesta vigt, kunna vi något mera summariskt redogöra för det återstående af förhandlingarne si begge husen. Grefve Grey slutar sig till adressen, men beklagar äfven den senfärdighet som regeringen vid många tillfällen låtit falla sig till last och anmärker att man saknar en allmän plan i krigets förande. Han gör sina anmärkningar i den afsigt, ett regeriugen framdeles må bättre se sig för. Hertigen af Argyle söker försvara regeringen emot dessa förebråelser och tar tillika Österrikes politik i skydd emot lord Derbys anfall. Han lägger i synnerhet vigt derpå, att Österrike afslutat sitt fördrag med Porten om Donaufurstendömenas besättande redan d. i dltA