semblen hade väckt en ej ringa grad af sörvåning ibland dess vanliga flitiga besökare. Hvem kunde han vara? Han var påtagligen mycket blygsam, och förmodligen melankolisk. Var han prest? — Han dansade alltför väl. Advokat? — Han var ej titulerad. Han begagnade mycket valda uttryck och talade en hel mängd. Kunde han vara en utmärkt främling, anländ till England i ändamål att beskrifva landet, dess seder och bruk; och ifrigt besökande publika balar och middagar, i afsigt att göra bekantskap med ett bildadt lif, hyfsad etikett, och engelsk förfining? — Nej, ban röjde ej någon främmande accent. Var han läkare, tidningsredaktör, författare af moderna noveller, eller artist? — Nej; mot alla dessa meningar fanns något giltigt inkast. — eDå, sade enhvar, måste han vara någon slags personlighet. — Jag skulle tro han må ste vara, resonerade m:r Malderton för sig sjelf, alldenstund han märker vår öfverlögsenhet, och visar oss så mycken uppmärksamhet. Aftonen dagen efter det samtal, hvilket vi yss omnämnt, var en assembl6eafton. Den a vagnen besalltes vara vid porten på odge precist klockan nio. The miss rtons voro klädda i bimmelsblått satin,