Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1854, sida 2

penningarne till Erlands utrustning kunde ej åstadkommas. Efter långa strider och flera gäckade förhoppningar fattade han andtligen det tunga beslutet att pantsätta sin klenod, den gamle guldbagaren. Det var mycket påkostande för honom att bestämma sig för detta steg; men han var en man, och sedan han först blifvit ense med sig sjelf, dröjde han ej med att verkställa sitt beslut. Påföljande dagen, då familjen samlades vid det tarfliga frukostbordet, Så: de Marquardt till Ingeborg: — Jag tror jag gör en liten tur upp till Bygholm i morgon, för att se, om jag kan träffa Niels Bilde. Det är en gammal vän, som är skyldig mig några tjenster; han är rik och skulle kunna hjelpa mig ur min förlägenhet. — Men, käre Marquardt, svarade Ingeborg, betänk den långa vägen. Vore det ej bättre att du skickade Erland? — Nej, jag vill heldre gå sjelf, det verkar visst bättre. — När tänker du bege dig af? — I morgon. — Nå ja, som du vill. Om du ej har något deremot, beger jag mig under tiden på besök till fru Birthe på Engelsholm. Förberedelserna till resan blefvo vidtagna. — Morgonen derpå begaf sig Marquardt på väg från Mindstrup, på det bästa utstyrd, med blank