Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1854, sida 2

bea slutade riksdagen och dess frukter. (Forts. frän gårdagsbladet.) Besluten om Decimalsyslemets införande i rikets mynt, mått och vigt, skola utan tvifvel leda till reda och lättnad i beräkningarne. Men här gäller det mera än någonsin hvad som ofvan sades om halfmessyrer. Har man nu, af fruktan att ej göra förändringen alltför genomgripande, låtit förleda sig, att taga blott ett halft eller tre fjerdedels, ja nio tiondedels steg, men icke ett helt, så följer deraf, att menige man, sedan de med stor möda satt sig in i detta nya system, kanske efter någon tid skola få ännu ett system att inhemta, och då kommer förbistringen med våra olika myntsorter, mått och vigter att sortsara i oändlighet. Vi bafva icke tillräckligt initierat oss i detta ämne, för att våga fälla ett omdöme, men det vill synas oss, som hade rikets ständer måhända handlat klokast för framtiden, om de beslutat en reform, dervid man mindre afsett de bestående förhållandena än möjligheten att komma till enhet med det öfriga Europa. Antingen rikets ständer i denna del handlat rätt eller orätt, komma de att derför dela äran eller förebråelsen med reg:n, hvars förslag de i de hufvudsakligaste delar antagit. Det vigtigaste af hvad den slutade riksdagen afgjort rörer dock tulitaxan. Sedan ständerna enhälligt kastat under bordet regeringens proposition om tullsatsernas fixerande för ett större antal år, hafva de med allvar genomgått tulltaxans olika bestämmelser och derunder bortvoterat alla utoch införsel-förbud (utom utförselförbudet för malm) samt i allmänhet nedsatt de höga, probibitiva tulsatserna till drägliga belopp, äfvensom byggt dem på förnuftiga grunder. Det är genom dessa beslut, som 1853—1854 års riksdag skall erhålla ett rum i vår historia till trots af dess dels misstag, t. ex. det olyckliga beslutet om