Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1854, sida 2

helt och hållet odelad — ett hos en del af våra gamla vänner, Orleanisterna, och det andra hos en stor del af Legitimisternas parti. Lyckligtvis är deras makt lika inskränkt som deras antal, men nu kunna vi se ett tydligt bevis uppå, att det orleanska partiet blott sökte förena sig med England såsom ett medel att befästa en dynasti, men ingalunda för att gagna Frankrike. Denna fraktion, som tillhör det gamla Asemblee Nationale-partiet, är alltid färdig att lemna fäderneslandet utan afseende för parti-intressen, lika litet som dess enskilte medlemmar besinna sig på att åter uppoffra deras parti hvar och en för sin personliga fördel. De hysa ingen förkärlek för de allierades framgång, och ehuru de ej våga att uppenbart yttra sina förhoppningar, skulle dock intet smärta dem mer, än Sebastopols fall. Då de väl veta att krigslyckan på Krimi väsentlig mån skall öka kejsarens popularitet, hvaremot ett missöde skulle skada hans regering, förneka de sin ställning som Fransmän på grund af sitt partihat. De önska alldeles icke, att franska armåen skall skörda flera välförtjenta lagrar, så vida en enda af desamma flätad krans skulle pryda Napoleons tinning. Alliansen misshagar dem just emedan den stärkt det Frankrike, som regeras af kejsaren, och emedan Engelsmännen nu uppgifvit alla skäl till tvist med Frankrike af beundran öfver den rättsinnighet och uppriktighet, som karakteriserat hela hans handlingssätt i förhållandet till dem. PDartimännen säga alt det just var på England som de med förväntan blickat, och att deras sista hopp nu är utsläckt, då England ingått förbund med kejsaren. Nu finnes det ingen plats i Europa, der deras röst blifver hörd eller deras suck törs höja sig; ty de äro ej Fransmän utan Parias. De vilja på intet vis tro att England kan mena uppriktigt med sitt förbund med den nuvarande herrskaren i Frankrike. Jag har försäkrat dem, att de äro i villfarelse; att vi Engelsmän just hafva skäl att tacka kejsaren, för det han befåstat det enda uppriktiga förbund, som någonsin blifvit slutadt mellan de båda staterna; att vi nu glömt alla våra gamla tvistigheter, och fast beslutat att göra alt som står i vår förmåga för att bibehålla det goda förstånd, som nu herrskar mellan de båda regeringarne, så länge som möjligt. Franska nationen i sin helhet hyser ingen sympathi för dessa partimäns ovärdiga känslor; de äro alltför exceptionella, och äro endast inskränkta till partier som kallas Orleanister och Legitimister, medan Rysslands beundrare blott anträffas bland sådana hommes de lettres, hvilka nu så påfallande känna sig åsidosatta för den styrande homme daction.