Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1854, sida 1

den oordning och förstörelse, som rådde inne i hyddan. — Hvad vill det säga? frågade han med blixtrande ögon. IIvem är skuld till allt detta? Madam Blanche såg, att det blåste upp till storm, och att besättningen på Gregor skulle så umgalla det, om hon icke lade sig emellan. Det var dessutom en samvetssråga för henne, ty hon hade fått riklig ersättning. Derför svarade hon också likgiltigt : — Ingen, herr kapten, ingen! Det betyder alldeles ingenting. — Ingenting? Ni är oegennyttig, madam Blanche, och det är vackert, men mig bedrar man icke! Dessa sönderbrutna pipor, dessa stumpar och glasbitar, säga mig tydligt nog, att besättningen på Gregor varit här. — Visst icke, herr kapten, visst icke! — Det är nog! ropade kaptenen. Jag har sett mer än nog, och behösver ej ert erkännande. Innan dagens slut skola de få höra af mig ombord! Nej, tillade han, för att förekomma nya invändningar af madam Blanche; nej, jag kan icke finna mig i dylikt. Det måste råda disciplin i land såväl som ombord. Vårt handtverk medför tillräckligt oskick, för att vi onödigtvis skulle göra oss skyldige till ännu mera; tygellösheten i land är lika straff