Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1854, sida 1

såningstid uppkomna missförhållandet mellan Solljuset och den unga plantan; 3:o) omöjliggör uppsugandet af fuktighet ur det underliggande våta jordlagret på tider, då åkertiljan behöfver sädan, och som eljest till följe af kapillarkraften skulle ega rum. Men antagom att det, med en alldeles serskild uppmärksamhet vid företagandet af värutsädet, äfven lyckas att undvika bildandet af en dylik skorpa, så hafva vi vid den ofullständiga afvattningen af vår jord, likväl alla nackdelar af ett för sent utsäde: förslösa en mängd solljus och värme på jordens uttorkning; äro vid hvarje någorlunda betydligt våreller sommarregn utsatta ör våra plantors fördränkande, emedan vattnet icke kan nedsjunka, och straxt derpå för deras förtorkande, just tillfölje af det föregående starkare regnet, som, emedan det ieke erhålllt mårxot tillfölle att medsjanka, hopslammar åkerfåran , desto mer, ju fullständigare vi förut mekaniskt söndersmulat den. De omedelbart derpå söljande och inverkande, nu kraftiga solstrålarne och varma luftströmmarne, göra åkertiljan ännu hårdare och tätare; alla den atmosferiska luftens välgörande och befruktande verkningar påjordens och plantornas rötter, äro nu helt och hållet upphäsde. Och var det icke just för detta ändamål, som vi på jorden nedlade det kostsamma och mödosamma arbetet af dess plöjning och luckring? Äro vi nu ett par dagar utan regn, så lida våra plantor af torka, emedan den hårdnade och täta matjorden hindrar solstrålarne att ur det straxt derunder befintliga våta jordlagret uppsuga fuktighet och sålunda komma plantorna till hjelp. Eller de duka under för nattfrosterna. Ty om solstrålarne under dagen icke någorlunda djupt kunna intränga i jorden och deri på sätt och vis nedlägga ett depot af värme — vare sig tillfölje af den brukade matjordens ofvanantydda förtätning, eller af öfvermåttet af vatten jorden upp till matjorden — har denna ingen värme, — enligt naturlagen utströmmande så snart den deröfver sväfvandeluften blir mindre varm —, som kan skydda de unga och späda plantorna under natten, då solen gått under horisonten, och luften, isynnerhet vid nordlig och ostlig vind, sjunker under fryspunkten. Af denna betraktelse, som visst ej är öfverdrifven, framgår, att våra plantor, isynnerhet under våren, mer eller mindre äro utsatta för än dränkning, än förtorkning, än åter för förfrysning, emedan vi ej dragit försorg om att vattnet, då det förekommer i öfvermått, kan nedsjunka i jorden, och solvärmen åter intränga deri. Då sådana olycksfall inträffa, skylla många på den gode Guden, finna åtminstone att Han icke gjort vädret godt; under det de sjelfve förskyllat det, emedan de ej velat skaffa sig kännedom om hans naturlagar och rätta sig derefter. Vi måste således afvallua vår jord (göra den porös) till ett större djup än nu, och synes detta djup, enligt uppmärksamme och kompetente mäns observationer och rön, i genomsnitt böra sträcka sig till 4 fot. Att vilja verkställa en dylik afvattning med öppna diken, kan ej komma i fråga; ty Vid de sluttningar, som må ste gifvas åt dessa diken, på det de ej genast åter må falla ihop, skulle dessa åstadkomma: en för stor massa jord, som skall undanföras; för mycket ra, ofruktbar jord, som måste bredas öfver åkern; en för stor uppoffring af areal; ett för stort hinder i jordens bearbetande, och likväl vid hvarje källossning, vid hvarje steg af menniskor eller djur på dikeskanten, vara utsatta för alt sammanfalla, o. s. v. Intet annat återstår, än att adoptera systemet med täckta diken, och då busksaskiner äro alltför ovaraktiga, gråstenstrummor kosta för mycket arbete och, såframt de ej äro lagda med synnerlig skicklighet och uppmärksamhet, snart sjunka och så förstoppa sig sjelfva, är det bäst att genast tillgripa det material, hvilket erfarenheten visat vara det billigaste och ändamålsenligaste: Rör af brändt texel. Detta afvattningssystem är ju ock icke längre en hypothes, utan redan sedan en följd af år tillämpadt i Skottland, England, Belgien, Tyskland och på de sednare ären äfven här i Sverige, samt öfverallt der det blifvit infördt och visat sina förvänande resultater, äfven antaget af dem, som icke kunna eller vilja inse en förbättring, innan den med sina fakta ligger för ögonen. Och dessa fakta äro storartade! Ja i trakter der så godt som all jord är grunddikad, påstå sig invånarne hafva förbättrat sitt klimat. Insändaren tillåter sig att, till deras tjenst, hvilka ej haft eller sörsummat ett tillfälle att förvärfva sig kännedom om detta system, försöka en beskrifning: Alla hufvud-afledningar, såsom bäckar, stora diken i dalar och fördjupningar, som åtminstone vid höstoch vårtiden innehålla rinnande vatten, bibehållas naturligtvis och göras om möjligt ännu djupare och, för att bevara stränderna mot nedfallande, proportionsvis vidare; eller uppbyggas med gråsten kaj-likt, om besparingen i areal kan ersätta arbetet. Ifrån dessa öppna husvuddiken dragas smala men ända till 4 fot djupa diken, om så behöfves till och med 500 fot in